Let me know you're alive
Ni vet hur man, när man är nere och känner sig ensam och liksom ovärdig, kan tänka att; Gud, ingen vill ha mig, varför skulle någon vilja ha mig, jag kommer vara ensam i hela mitt liv. Ni känner igen känslan, det vet jag. Den behöver inte vara befogad, men den finns där ändå.
Jag kan stolt meddela att jag inte tänkt, känt eller sagt så på flera månader.
Varför vet jag inte riktigt, jag kan ju spekulera i det, men det känns inte så relevant. Det skulle ju hursomhelst inte hjälpa någon annan att jag berättar hur jag kom hit, eftersom alla utvecklas olika. Men det är stor seger för mig, trots att den har smugit sig på och uppenbarade sig för mig lite försynt idag. För första gången i hela mitt liv känner jag verkligen uppriktigt att jag är bra. Inte bara bra, utan jävligt het. På alla sätt.
För sex månader sedan skulle jag aldrig trott att jag idag skulle tänka att bli singel är det bästa som hänt mig. Då skulle jag sett det som en förlust, ett nederlag, att vara ensam. Idag känner jag hur fruktansvärt skönt det är att bara vara jag, att slippa ta så mycket hänsyn och ansvar för någon annan. Jag kan leka och få all närhet jag behöver, men i slutet på dagen ändå kunna gå hem själv. Om jag vill, för ni ser, det är mitt val.
Igår var en sådan där fantastisk dag som bara bli när förväntningarna är låga och man är sådär härligt avslappnad. En lugn liten fika med Isha förvandlades till en öl med henne och två tjejer som vi av händelse började prata med på Pim's. Det i sin tur blev en underhållande skriksjungande kväll på Husaren. Jag träffade massa trevligt folk, och trivdes ut i fingerspetsarna.
Ni ser, jag trivdes så med mig själv, så att trivas med andra människor blev ett plus, ingen nödvändighet. Så idag är jag lite lätt bakis, men otroligt nöjd. Är också lite nervös, för imorgon ska jag ha en dejt. Min första riktiga dejt på länge, känns lite ovant. Men fruktansvärt roligt.
'when the minds got nowhere else to go'
Jag kan stolt meddela att jag inte tänkt, känt eller sagt så på flera månader.
Varför vet jag inte riktigt, jag kan ju spekulera i det, men det känns inte så relevant. Det skulle ju hursomhelst inte hjälpa någon annan att jag berättar hur jag kom hit, eftersom alla utvecklas olika. Men det är stor seger för mig, trots att den har smugit sig på och uppenbarade sig för mig lite försynt idag. För första gången i hela mitt liv känner jag verkligen uppriktigt att jag är bra. Inte bara bra, utan jävligt het. På alla sätt.
För sex månader sedan skulle jag aldrig trott att jag idag skulle tänka att bli singel är det bästa som hänt mig. Då skulle jag sett det som en förlust, ett nederlag, att vara ensam. Idag känner jag hur fruktansvärt skönt det är att bara vara jag, att slippa ta så mycket hänsyn och ansvar för någon annan. Jag kan leka och få all närhet jag behöver, men i slutet på dagen ändå kunna gå hem själv. Om jag vill, för ni ser, det är mitt val.
Igår var en sådan där fantastisk dag som bara bli när förväntningarna är låga och man är sådär härligt avslappnad. En lugn liten fika med Isha förvandlades till en öl med henne och två tjejer som vi av händelse började prata med på Pim's. Det i sin tur blev en underhållande skriksjungande kväll på Husaren. Jag träffade massa trevligt folk, och trivdes ut i fingerspetsarna.
Ni ser, jag trivdes så med mig själv, så att trivas med andra människor blev ett plus, ingen nödvändighet. Så idag är jag lite lätt bakis, men otroligt nöjd. Är också lite nervös, för imorgon ska jag ha en dejt. Min första riktiga dejt på länge, känns lite ovant. Men fruktansvärt roligt.
'when the minds got nowhere else to go'
Kommentarer
Trackback
