Den lilla djävulen

De sista veckorna har jag övat på mindfullness, bland annat genom att skriva en dagsutvärdering varje dag. Det har hjälpt mig att fokusera och vara nöjd med det jag gör idag istället för att tänka på vad jag ska göra om en vecka, vad jag borde gjort eller vad jag missat. Detta har gått över förväntan bra, men ibland så händer saker som gör att det är svårt att stanna här och nu.
Som stora livsomvälvande händelser.
Sånt som kommer påverka en stor del av ens vardag.
Då kommer den där lilla djävulen som gör att jag sitter och tänker mer på vad som kanske kan komma att hända om tre månader, sex månader, hur kommer det egentligen bli vid jul? Ja. Att gå händelserna i förväg helt enkelt.

Annars är det väldigt fint just nu.

Häng på vettja!

Nu har vi äntligen köpt biljetterna! http://www.ozorafest.hu/
Det kommer bli min första festival och jag hoppas att det kommer bli så fett som det verkar.
Dessutom är det ganska coolt att åka till Ungern.

Med fast mark under fötterna igen

Så, äntligen tillbaka i Malmö och sommaren efter en långhelg i Norrland. Okejdå, Skövde, men det var ju förbannat kallt hela tiden och jag höll på att frysa ihjäl. Som alltid när man är på resande fot och särskilt när Miljöpartiets kongress ingår blir dagarna långa och intensiva. En del upp och ner, men till sist måste jag ändå säga att jag är väldigt nöjd med hur det blev. Inte så mycket på den politiska sidan, men massa trevliga personliga upplevelser. Därför tänker jag inte ens försöka ge mig på och sammanfatta helgen mer än så.

Nu har jag ett par dagars andningshål hemma och imorgon åker jag till Göteborg för släktkalas, syjunta med mormor och Nathalies vernissage. Har bokat alla biljetter och det känns skönt. Kommer bli en fin tid tänker jag mig. Har bokat alla biljetter fram och tillbaka, ska bara packa om väskan.

Utöver resandet har jag tre stora områden att ta tag i; skola, träning och vänner. Har blivit lite av det på sista tiden. Men så fort det blir vardag igen är det prio ett, två och tre.

Ljuva söndag

Det börjar lite kännas som gamla tider här på Spånehusvägen. En hög vänner som kommer över, massa spännade som händer och tiden som rinner iväg. Klockan var närmare fyra innan vi alla sov.

Den här dagen har hittills innehållit Det Stora Köttebulleprojektet. Jag rullade inte mindre än 136 köttbullar. Sen samlades Daniel, Jamin och jag runt köksbordet och åt en riktig husmanskostsmåltid. En fördel med att övervägande äta vegetariskt gör att de gånger kött står på menyn blir det väldigt speciellt.

Nu ska jag plugga.

...och ikväll har vi en dejt med ett annat par. Spännande värre!

Ofrivillig piercing

En gång när jag var ungefär 15 år fick jag för mig att delta i en improviserad tafatt-lek inomhus. Frid och fröjd, förutom det att strumpor och och halt golv inte är den bästa kombinationen.
Jag halkar.
Faller framstupa. (Nu tänker vi oss detta i slowmotion)
Landar på hakan, bokstavligen.
Med tänderna biter jag igenom min egen underläpp.

Precis när jag landar, och mitt huvud slår tungt mot golvet och känner hur tänderna tränger genom köttet och blodet tränger fram och smärtan exploderar tänker jag en enda klar tanke.

' - Detta gjorde ju inte alls så ont som jag hade trott att det skulle göra'

Sedan går allt i rasande fart. Jag reser mig upp och går i rasande fart in på närmaste toalett. Låser dörren, till människorna utanförs förfäran. Sen betraktar jag mig själv i spegel. Fortfarande gör det liksom inte ont. Blodet rinner, och jag sköljer munnen om och om igen. Till slut börjar jag gråta, men inte av smärta utan av förödmjukelse. Att ha ramlat, platt fall, inför människor som jag på något dunkelt sätt ville imponera på var betydligt mer smärtsamt än att ofrivilligt pierca sin egen underläpp.

Vad säger det om mig egentligen?

Idol-Sara

Inatt, eller ja, imorse, drömde jag att jag deltog i en Idolaudition.
Två gånger.
Första gången hade jag jätteproblem med att komma på en bra låt, och fastnade tydligen för att sjunga 'Fjärils vingar syns på Haga'. Jag sjöng bra, men gick inte vidare.
Sen lyckades jag på något vis komma med på någon slags extra-audition och då sjöng jag Maia Hirasawa 'And I found this boy'. Med det gick jag vidare!
Tydligen var jag också del i något slags tjejgäng (på ett bra sätt) och vi hade deltagit allihopa och efteråt var vi helt fulla på adrenalin och gick skrattande därifrån. Jag tror vi åkte buss också. Någonstans.

Ibland förvånar man sig själv.

Gummibandseffekten

Det regnar ute.
Helt sjukt. Det har varit så soligt och ljus i över två veckor att det var lite av en chock att vakna till det här. Sen vill jag inte lägga några värderingar i det, mest bara konstatera att det kändes ovant.

Idag har jag en förkylningsdag. Hoppas det gör mig frisk.

Önskar mig massa böcker, om ayurveda och chakrahealing och meditationstekniken. Men med tanke på hur många böcker som finns här hemma i den genren som jag fortfarande inte läst så har jag bestämt mig att jag måste läsa alla dem, innan jag köper nya. Ja, allt frid och fröjd.

Förutom att Daniel då och då köper på sig en hög nya spännande titlar, som Creative meditations and visualitations, och han har läst ännu färre av de böcker vi redan har.

Inte helt rättvist.

Ljus i vårt hus

Jäklar vad det tar på en att promenera runt i affärer när man inte är helt kry. Men ändå var det en väldigt trevlig eftermiddag. På IKEA gjorde vi som vi alltid gör när vi är där; går på visningsvåningen och tittar, tar en mat/fikapaus, går ner på bottenvåningen och plockar på oss allt vi bestämt oss för att handla.

Egentligen åker vi till IKEA främst för de sjukt billiga och bra värmeljusen. Vi använder en hel del, och det är mysigt och allt det. Men idag gick det lite till överdrift tror jag. Vi kom hem med sju paket värmeljus.
Det är 700 stycken.
Tre doftljus.
Och tio färgade teljus.

(Och en filt, en kudde, kökshanddukar och kuddvar, en plastlåda)

Sen åkte vi till världens bästa skola (Hermods) och världens bästa syo (Lena). Smärtfritt kunde jag stryka naturkunskapen den här terminen och bara läsa historia och geografi. Samtidigt passade jag på att fylla i ansökan till nästa termin, smidigt värre. Så från och med första augusti till och med...ja, någon gång i december ska jag läsa; psykologi b, företagsekonomi a, marknadsföring och engelska c. Tjoho på den!

Vi avslutade hela rundan med Myrorna, där jag ganska ofta funderar på att vissa saker nästan känns dyrare där trots att det är second hand. Det är väl kanske det att man ofta kan hitta nya grejor för bara någon tia mer på typ H&M. Men jag hittade en hög böcker, och det är ju guld.

Nu är det mat och plugg som gäller.

Dripp dropp

Okej, den här mystiska febern verkade vara inledningen på en ännu mer mystisk förkylning. För nu har jag ingen feber. Inte ont i halsen. Inte överdrivet snorig. Men likförbannat är jag förkyld. Det är något med lederna som liksom ömmar, och hela huvudet är fullt av bomull. Inte bokstavligt talat dårå.

Den här veckan är, hör och häpna, ganska lugn. Ett par inplanerade möten, men i övrigt så kan jag faktiskt vila väldigt mycket utan att få dåligt samvete. Tänkte försöka passa på att träffa lite fika-vänner, för sen är resten av månaden helt tjock.

Nä, nu ska jag passa på att njuta av att vara ensam hemma, innan han kommer hem och vi åker till IKEA och leker nyförälskat par.

Ibland lever man en dröm

Till slut snubblar jag in i lägenheten lördag eftermiddag, ner i sängen och totalsomnar. Vaknar några timmar senare. Tar tempen. Har feber. Somnar igen, vaknar först åtta på kvällen. Tar alvedon, och mår lite bättre. Har konstigt nog inga andra symtom än feber. Ja, förutom röran i huvudet och känslan av utmattning...

...men det var ju inte så det började. Det började ju faktiskt redan torsdagen;

Duschad, mätt och allt fixat tar vi oss ut ur lägenheten runt 13.00. Ner till centralen, tåg till Svarte. Bil till Ystad, äta macka, plocka upp fler folk vid tåget. Packar in oss i bilen och far till Katja. Landar där någon gång runt 17.00. Äter mat, snackar och chillar. Mycket folk i hennes lilla hus. Vid 21.00 tiden kör vi i kolonn mot festen vid Vägs ände, som verkligen ligger mitt ute i ingenstans. Kommer precis lagom till eldshowen och braständingen. Står där på ängen, hundratals människor och betraktar elddansarna. Trummorna är taktfasta och luften är klar och kylig. När elden tänds med ett lite dån bildas en liten våg av hetta. Nu kommer vårvrålet. Vi står där runt elden och skriker allt vad vi har, upp mot den stjärnklara himlen. Skriker, skriker och markerar att nu, nu är det vår.

Går upp mot gården. Överallt är det ljusdekorationer. Små färgglada lampor i träden, stora ljusarrangemang, strålkastare och levande eldar. Uppe på loftet spelar ett band. Daniel, Ole och jag börjar vår resa.

När det slår på väntar vi på att PuleJam ska spela. Mitt i väntan blir det cirkusföreställning; tre otroligt duktiga människor jonglerar, balanserar och krumbuktar sig. Balanskonsterna och akrobatik avlöser varandra. Sitter som ett barn och bara gapar. Kan inte ens applådera, det liksom stör koncentrationen.

Resten av natten är brottsstycken. Dans till PuleJam. Hittade ett rum med härlig techno, och dansade där ett bra tag. En del promenader fram och tillbaka till bilen. Utforskningar. Äventyr. Någongång börjar solen gå upp, och det blir ljus igen. Ännu mer utforskande. När klockan närmar sig 08.00 känns det i kroppen att jag varit vaken mer än 24 timmar. Vi hämtar våra sovsäckar och en filt och gör oss en liten bädd uppe på det nu nästan tomma loftet. Under oss dunkar musiken. Utanför skiner solen.

Efter tre timmar av slumrande tar vi oss upp och ut. Dansgolvet har flyttats ut i solen på gården och vi går genast in i transen. Dansar, dansar, dansar. Går runt och tittar på saker i dagsljus. Ligger i solen och halvsover, känner mig som en katt. Lyckas få en snygg solglasögonbränna, näsan är kalasröd. Överallt sitter, ligger, står och dansar människor. Alla är slitna, men glada. Musiken, musiken, musiken.

Till slut framåt eftermiddag har vi packat ihop oss och in i bilen. Iväg mot Katja igen, får ta ett bad. Oh, ljuva känsla. Att bli riktigt varm och mjuk efter en natt med så mycket kyla. Känner mig som en ny människa, trots samma dammiga kläder som natten innan. Nu bär det av till nästa fest.

Det är en gammal fabrik, ett tegelbränneri. Vi är där tidigt, redan vid 20.00. Vännen Ludde ska dekorera, vi blir arbetsmyror. Sätter upp drops, städar, tänder levande ljus, ordnar med projektorer och madrasser. Någonstans börjar det strömma in lite folk, musiken sätts på och vi ordnar fortfarande i chillen. Jag är trött, tröttare och...somnar. Blir väckt runt 23.00 och vi tar det gemensamma beslutet att inte stoppa i oss mer knark och dansa hela natten (igen) utan ta oss hem till Ole. Där somnar jag som en stock, invirad i min sovsäck på hans soffa.

Vaknar 11.15 på morgonen. Det är ljust ute igen. Daniel sover på den andra soffan, Ole på en madrass på golvet. Katten spinner. Vi packar ihop oss ganska fort, tar oss mot Ystad. Måste få i oss något att äta. Det är i kön till McDonalds som yrseln slår till och jag tror att jag måste kräkas. Lyckas undvika det, men orkar inte äta så mycket. Bilresan till Malmö är en liten dimma.

Till slut snubblar jag in i lägenheten lördag eftermiddag 15.15, ner i sängen och totalsomnar. Vaknar några timmar senare. Tar tempen. Har feber. Somnar igen, vaknar först åtta på kvällen. Tar alvedon, och mår lite bättre. Har konstigt nog inga andra symtom än feber. Ja, förutom röran i huvudet och känslan av utmattning...

Puh, vilken helg. Vilket fantastiskt äventyr.
Just love the hippielife.

RSS 2.0