Sawawa

Och så vaknar man upp med en underlig smak i munnen, solen lyser ute och jag tror att jag snoozat en gång med mobilen. D. tvärsätter sig upp och halvskriker
 '- Jag har försovit mig!?'
Klockan är inte ens åtta.
Den riktiga väckarklockan har inte ens ringt.
Jag får visa på tre olika klockor att det är lugnt, den är bara tio i.
Först då tror han mig.

Inatt, innan jag kunde somna, började jag fråga mig själv varför jag ofta skjuter upp saker och ting. Är det inte helt akut, och kanske lite obekvämt eller krävande så är det väldigt lätt att det bara...skjuts upp, tills det är akut och panik.
Nu är det ändå mig vi pratar om, Sara. Världsbäst på planering och organisering och framförhållning. Jag menar, jag är ju sällan, om inte aldrig, sen med något. Men sista minuten, hej!
Borde gå till botten med detta.
Lägga tarot, meditera, pendla, fundera, skriva och diskutera detta. Varför skjuter jag upp saker?
Är jag en fegis?
Handlar det om prioriteringar?
Lockar jag omedvetet till mig stressiga situationer?
Försöker jag skapa problem bara för att mitt liv skulle vara alldeles för problemfritt annars?

Exempel: På onsdag, om FEM dagar, ska jag hålla en föreläsning.
En föreläsning som jag inte gjort, arbetat med eller utvecklat på ett år.
Jo, jag har tagit fram papperna.
Jag har läst igenom dem. Skrivit ett par anteckningar.
Men det är långt ifrån tillräckligt med tanke på att jag ska säga vettiga saker i en timme, vettiga, relevanta saker. På onsdag. Om fem dagar.
Och med tanke på måndagens megalektion i franska, så kan jag inte under de närmaste fem dagarna ägna mig helt och hållet åt det här.

Åhå, det går bra det här.

Det är diskussioner mitt i natten angående offerroll och martyrskap. Det är pasta middag, även den mitt i natten, det är Grey's Anatomy. Det är sällskapsspel, Stratego. Det är rena sängkläder och städning och promenader. Det är hosta och mediciner, det är vänner och muffins.
Det är franska texter, franska glosor, fransk grammatik. Det är stämmor och melodi, noter och text. Det är försmak av julen, med pepparkakor och glögg, apelsiner och nejlikor, och juleskum.
Det är en familj på tre, två med två ben, och en med fyra. Den fyrbenta är lurvig och ska vara med överallt. Det är sammanhållning och lycka. Det är jobb och uppgifter och tal och föredrag, det är stöttning och kritik och pepp.
Det är kärlek.
Mycket kärlek.

När det är så kallt att man har jeans och tröja och raggsockar inomhus.
När värmeljusen är näst intill essentiella.
Då är det skönt att krypa nära, tätt tätt intill.

- Jag tror det betyder något att jag fått migrän så ofta de senaste veckorna. Det känns så tydligt att det kommer innifrån mig. Yttre faktorer påverkar, det är klart, kaffe och ljud och ljus och droger, men det utlöser det bara. Det som ligger i mig latent hela tiden. Jag fick ju det igår också, kommer du ihåg?
- Ja. Men, vad beror det på? Varför kommer det nu?
- För att jag spänner mig. Oroar mig.
- Vad oroar du dig för?
- För allt. Hur saker ska lösa sig, hur det kommer bli. För att du ska försvinna. För att jag ska sabba något och driva bort dig och att du inte skulle finnas mer.
- Jag är här.
- Ja, nu.
- Vi lever bara nu. I nuet.
- Jag vill det här så mycket. I allt jag gör, vill jag det här. Jag kan inte ens leka med tanken vad jag skulle göra om jag inte skulle vara här, för det finns inget annat. Det finns ingen annan.
- Du...
- Jag vill ge dig allt.
- Du vill ge mig allt?
- Åh, inte personligen, men jag vill att du ska ha allt i ditt liv. Jag vill att vi ska vilja samma sak.
- Vi vill samma sak. Det är dig jag bor med. Jag kommer inte försvinna.

Intensiva dagar, allt tycks hända. Mitt i vardagen är det aldrig riktigt vardag ändå, och ingen vecka är den andra lik. Att hålla sig vit är ungefär lika lätt som att inte bli blöt i duschen; sådär va. Men ikväll är det rejvkalas, något gammalt bryggeri i Kivik. Det kommer bli en resa som heter duga, det känner jag på mig.

Igår bakade vi muffins, och sen kom Jamin över. Tydligen slutade det med att han sov här, det märkte jag imorse när han kom och sa hejdå. Så går det när man tvärsomnar efter två och en halv spliff. Har en känsla av att Grisen sovit hos honom hela natten, 'vaktat'.

Nästa vecka ska jag börja provträna på ett gym, och sen är det ju körer och franskan och fikor och tvätt och katt och mat och vänner och fest. Mitt i allt reserverar jag tid till bara mig, åh vad jag behöver det.