Dust from an angel

Ibland blir ju dagar inte alls som man har tänkt.
Men det är okej, det blir så bra så. Har bättrat på brännan, analyserat drömmar, undersökt mina ömma muskler, beställt en piercing, samt på allvar börjat styra upp helgen.

Det pirrar i min mage
Huden liksom vibrerar och det här verkar vara
början
på något
Man kan kalla det poesi
fast det är inte alls
viktigt
vad man kallar det
Fingrarna är kalla och lite stela
de speglar inte alls
personen de sitter på
men de rör sig ändå fort över
tangenterna
och bildar, skapar, producerar
något
Ett mystiskt något utan mål
dock med en
mening
Allt har en mening
Oavsett
vad man kallar det

Bara för att vara

Doften av bomull och känslan
den där magiskt lena värmande lockande
Minnet av blickar och upplevelsen
den där överväldigande ofattbara sinnliga
Ljudet av andetag och smaken
den där nytt bekanta sältan

Kalla fingertoppar och
ännu kallare luft
Varm andedräkt och
ännu varmare famntag

Önskningar och viljor och
drömmar och mål och
insikter och instinker och
ambitioner och planer och
begär och behov och
älskling, vi fanns.

Ett litet tag så fanns vi faktiskt.


Sara Westman

Dikt och verklighet

Men drömmar äro drömmar,
och ord äro ord,
nu sitter du och sömmar
som förr vid ditt bord
och tittar genom fönstret
och tänker milda tankar,
mens vackert efter mönstret
sig blomsterslingan rankar.

Och ensam med mitt fula
mig själv i en kula
jag står förstämd och blickar
i spegelns glas som förr,
mig tycks en flicka nickar
i ögats öppna dörr,
i själva irisringen,
men strax så är det ingen.

Blott samma gamla Ego,
som icke kan betagas
och icke ändra sig,
om och från himlen stego
en gammal gudasagas
kariter ned och nego
och liknade dig
och rodnande tego
och längtade tysta
i smyg att bli kyssta
av mig.

Ty jag är dömd att veva
mitt verspositiv,
och du är gjord att leva
ditt älskande liv,
det är som kärleksfrasen
mot smeket av handen,
som blommorna mot vasen,
som orden mot anden.

- Gustaf Fröding, Stänk och flikar (1896)

Where does the good go?

Jag delar säng med en galen katt och hennes leksak. Måste ju faktiskt säga att de senaste nätternas sovsällskap har varit klart mycket bättre. Det är härligt att sova med någon. Jag vänjer mig vid det så fort. Så just nu vill jag inte somna, även fast jag är katastrofalt trött och ska upp tidigttidigt imorgon. Då ska jag börja mitt nya liv, som jag egentligen smygstartade redan idag. Eller, nej, redan igår.

Igår levde jag som jag alltid vill göra; Ägnade hela dagen åt att öva mig att gå vilse, läsa böcker, dricka te, spatsera runt på främmande gator, gå på museum, titta på folk, dansa, samt på rent infall gå in och söka jobb i en affär i en stad som jag inte ens bor i. Sen efter många timmar på egen hand mötte jag upp honom och spenatsoppa och levande ljus och massa närheten avslutade dagen.


Jag saknar dig inte
och jag tänker inte på dig
förutom ibland,
då och då.
Kanske kan jag komma ihåg ditt leende,
och hur din hud luktar.
Men förmodligen minns jag inte alls hur din
skäggstubb kittlar min hals,
eller hur dina läppar känns mot mina.
Jag längtar inte efter dig
och jag önskar inte att du vore här
förutom ibland,
då och då.

                                  Sara Westman


Kärleksdikt

Gör mig glad i den mörka natten,
gör mig glad med din blick.

Jag vill se hur det glänser i dina ögon,
det är där jag vill vara.

Gör mig glad med dina armar och håret,
det är det jag vill känna.

Sorg finns det att bära i riklig mängd,
av glädje inte mer än en liten skäppa

Inte mer än som ryms mellan tummen och
                                                                   pekfingret
när jag tar i ditt öra


Bengt Anderberg

Hur kan jag säga

Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.

                                            Karin Boye



Älska Karin Boye. Alltid.

RSS 2.0