Sawawa

Trots den underliga början på dagen, utvecklades den till att bli en riktigt go sådan. Iklädd en kort lite kjol och linne gick jag och Isha till Candela och åt glass, i sommarvärmen. Satt där en bra stund, sen hem till mig. Käkade lite mat, och sen började jag prova kläder. Ett helt företag det där, att matcha bh och skor och allt, så det funkar. Särskilt nu, när allt sitter annorlunda. (Minus 25 kilo gör liksom en del.)
Hursomhelst det hela utvecklades till en fotosession av rang, och jag har pose:at sönder mig. Har ont i kinderna och ömmande fötter, men hey, vilka bilder! Jag känner mig snygg värre.

Smakprov: (And don't mind bröst-vecket)

Pose:


Yeah:


Lite mer konstnärlig:


Ja, vi tog hundra bilder, så jag kan ju omöjligt lägga upp alla. Men det var roligt, och nu är jag trött, jag har skrattat så jag har ont i magen. Deckare, choklad, och säng, det ska det bli nu.
Men, en sista bild, på mig och min all time babe!

Sawawa säger:

ja. fast. åh. alltså, det är inte helt bra just nu. jag känner att lite för mycket pågår liksom över mitt huvud och jag har ingen överblick. ingen koll. och jag börjar jobba om en timme, har fyra prov att göra den här veckan, träning, vänner att träffa, och sömn att ta igen, en lägenhet att städa och jag förstår inte när detta ska hända.

Nathalie säger:

då prioriterar vi

Nathalie säger:

först jobb o skola

Nathalie säger:

sen städning och sen vänner, den här veckan.

Nathalie säger:

sist pojkar

Jag kan inte minnas hur jag hanterade livet när jag inte hade underbara fantastiska vänner som hjälpte mig, och hela tiden gav mig precis rätt stöd på precis rätt sätt. Helt plötsligt blev allt så mycket lättare. Veckan känns inte lika svår längre. Tack, vännen min.

Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag vore drogad. Min kropp känns tung och långt borta, det pirrar och sticker så underligt överallt. Jag är yr i huvudet, och känner mig totalt disconnected. Försöker mig på att skriva nu, men det går långsamt, och jag måste tvinga fram varje ord. Ändå känns det som jag måste, som för att tvinga saker att röra på sig. Kanske släpper det då?
Mitt hjärta dunkar hårt.
Jag vill gråta, men förstår inte varför.
Luften räcker inte riktigt till. Det är svårt och tungt att andas.
In. Ut.
Du fattas mig, åh, om jag kunde erkänna för mig själv hur mycket.
Jag vill inte att det ska kretsa kring dig.
Men jag längtar så.
Kanske sörjer jag din blindhet. Eller min naivitet.

Det gör ont i käkarna.

Snälla. Nu behöver jag tas om hand.

Första sommaren i Tibro så fikade jag bara på Candela, men alla andra sommrar har jag jobbat där, både som anställd och ideellt. Igår var första dagen för säsongen, och idag när jag gick runt och grejade så insåg jag varför jag återkommer hela tiden. Det är så sjukt kul! Lite alltiallo sådär, gå runt i trädgården och fylla på påtår till de som fikar, torka bord, diska, svabba golv, fylla på diverse grejor. Ny kassaapparat i år, och jag förstod mig faktiskt på den!
När jag gick runt och vattnade blommorna utomhus kom jag att tänka på den sommaren jag jobbade som fastighetsskötare. Då vattnade jag också blommor. Utomhus. I regnställ. För det ösregnade. Men vi skulle vattna blommor. Har inte tänkt på det på flera år, men idag kom jag ihåg. Vilka konstiga saker man gjort egentligen.

Nu står det mellan att göra tidig kväll och sova, eller ge sig ut och springa. Tränade förut idag, men det var ju bara styrka, och imorgon så går ju loppet och jag har ju fortfarande inte ens sprungit 5km ute. Äh. Jag vet inte. Smärtan i magen gör ju inte direkt heller att man känner sig så pepp.

Jag vill kramas.

Förra veckan upptäckte jag Jason Mraz, en vecka innan det var det Tegan&Sara, en stund innan det var det Maia Hirasawa, innan det var det nog Hello Safride. Nu har jag fått en ny kärlek: Melissa Horn.
Tack p3.
Så promenaderna till och från skolan var fantastiskt härliga, på ett sådant där vemodigt sätt. (Provet i franska gick f ö skit, och sen hade vi genomgång kring alla tusen tempusformer och jag känner mig helt bortkollrad. Dessutom visade det sig att Malin, som är typ världens bästa studievägledare är mammaledig, och jag vill verkligen inte prata med Ingemar, för jag hör aldrig vad han säger, men jag behöver någon som hjälper mig i studiedjungeln. Gash. Vet inte hur jag ska lösa det. Än.)

Just nu längtar jag efter poesikvällar med kaffe och cigg med trevliga flickor, jag drömmer om en resa till Norrland, jag blir varm innombords av tanken på alla trevliga utflykter som planeras, jag pirrar av glädje inför all tid som spenderas med mina vänner, jag längtar efter alla ljusa sommarnätter med vin och alldeles för mycket skratt, jag ser fram emot känslor som kommer förstärkas. Jag tycker om det liv jag målar upp, jag vill flytta in i den bilden.


Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort


Jag ständigt runt med ett fånigt leende på mina läppar, och jag känner mig fokuserad, dynamisk, stark, kapabel, full av kapacitet. Faen vad bra allt är.

Som sagt, dagen idag började med att jag försov mig, och helt plötsligt hade jag en hel lång dag framför mig, utan något inplanerat. Eftersom jag under veckan varit rysligt effektiv, social och produktiv så hade jag inga måsten, inga borden, ingenting. Det kändes så underligt, och jag blev faktiskt stressad av det.
Hursomhelst, Isha hörde av sig, och hux flux var vi på väg i bilen till - kan ni gissa? Jomen visst, till Hjo för att äta glass. Den har ni aldrig hört förut va? Var sjukt roligt, så roligt som det bara är med Isha, aldrig annars skrattar jag så jag har ont i magen. (-Blattar campar aldrig...men det kanske är mysigt?/ Isha)
Tillbaka hem, och, ja igen, en pizza på Milan. Dessutom en öl, och jistaness vad det smakar sommar. Det luktar sol om min hud och jag är så hångelsugen att det finns inte. Att glida runt i sommarklänningar, med utslaget hår och brunbränd hy och skratt i ögonen, och jag vill leva så alltid.

Imorgon kommer Johanna hit, tidigt, och vi ska sitta på min balkong (sommarens häng, I tell you!) och dricka kaffe och snacka skit i solen. Dessutom behöver jag springa, måste komma upp i fem kilometer. På måndag är det plugg för hela slanten, Nationellt prov i franska, träning och teammöte på Candela. På tisdag är det träning och skola, på onsdag är det vårruset, på torsdag nästa del i Nationella, och fredag till söndag är det Göteborg.
Någonstans här ska jag hinna med att äta, tvätta, träffa vänner, sova och andas. Puhu.

Jag är så lycklig.

My best friend - love.

Idag har varit en sådan där underbar dag, då jag verkligen känt att jag lever.
Trots bara några få timmars sömn börjar jag dagen med franska, sen ett prov i samhäll, det tredje den här veckan. Var mitten på dagen försvann vet jag inte riktigt, försökte sova, utan framgång, och kollade jobb. Det fick mig att verkligen inse att jag trivs väldigt bra med att plugga. Faktiskt.
Sedan drog jag i shorts och linne ut på byn med Isha, vi köpte glass och promenerade, kollade i affärer. (Vic's, Erlanders och Apoteket, yay!). Hem till mig och sen vidare till Milan (- Här är hon som alltid ska ha extra sås! / Jag om Isha till killen som jobbar där. Det blir så när man är stammisar.)
Vi satt där på uteserveringen i nära två timmar, käkade, kollade på folk och bilar, försökte komma på olika länders nationalsånger (kirrade England, Frankrike och Australien, men vi kunde för bövelen inte komma på USAs) och snackade skit och djupa grejor.
Vidare hem till mig, där vi verkligen flummade loss, såsom bara vi kan. Totalt underbart, och jag har ont i magen nu för att jag skrattat så mycket.
Nu är jag trött, och ska sova, för imorgon blir det utflykt till Hjo med Johanna. Det ska bli så sjukt trevligt, och jag vill ju vara utvilad och snygg.

Idag blev jag dessutom en lotion, en fotkräm, rakhylvar, ett ansiktsvatten och skissblock rikare. Jag är mest taggad för skissblocket, har blivit så sjukt inspirerad. Ska bara leta fram mina kol- och blyertspennor och låta det komma fram, det där konstnärliga i mig.

Isha - Mongosen kommer. (Tittar bakom mig. Jag vill inte vända mig om, men fattar inte riktigt vad hon menar.)
Jag - Vilka mongos? 
Isha - Sch! De kan höra dig. 
Jag - Hm. Kan de engelska?  
Sen visar det sig att de 'mongos' hon menar är två killar som vi mött tidigare, som spanade in oss. Jag trodde att hon faktiskt menade...äh. Vad icke PK det blev nu. Men roligt var det.
Godnatt!

Jag väljer kärleken.
Från och med nu väljer jag alltid kärlek, och det är idiotsäkert, för allt är kärlek.
Jag väljer att älska, att alltid älska, att alltid se kärleken, i allt.
I kärlek finns ingen rädsla. Ingen oro. Ingen ängslan.
I kärlek finns bara glädje och lycka. Himlastormande jubel.

Likt Hans och Greta följde smulorna hem, kan jag nu se att jag har vandrat en tydlig väg mot detta mål. Ibland har jag blivit vilsen, inte kunnat se nästa bit, och alltså inte varit säker vart jag skulle gå.
En smula var när jag häromdagen skulle fylla i en sådan där 'Vad tycker du?'-ruta, och frågan var:
När sa du senast 'Jag älskar dig' till någon?
Sen fanns det olika svarsalternativ;
Idag, En vecka sedan, En månad sedan, Ett halvår sedan, Över ett år sedan.
I vanliga fall klickar jag i ett svar utan att tänka så noga, men vid det här hajade jag till.
Sen kunde jag känna hur jag bleknade av chocken.
Jag älskar så många människor i mitt liv, men jag har inte sagt det högt på över ett år.
ETT ÅR.
Sen började jag gråta.
Inte för att man ska gå runt och slänga ur sig de där orden hursomhelst, men när jag faktiskt älskar, då borde jag väl säga det? Visst borde jag kunna säga det, till dem som jag faktiskt har närmast hjärtat?

Sen är det det andra med det tredje, men det där ögonblicket kommer jag alltid komma ihåg. Jag vill aldrig glömma det. För det ska påminna mig om det viktigaste, det största, det vackraste, det godaste.
Kärleken.

Min första tanke när jag vaknade idag var att 'Lasagne vore sjukt gott'.
Alltså blev det mitt projekt idag, att göra lasagne. Det blev inga steg-för-steg instruktioner idag, för att
a) När man ska göra lasagne, och är ensam, så behövs all simultankapacitet till att få ihop alla delar och det finns inte rum att ta bilder på varje steg. Om man inte vill bränna bechamèlsåsen förstås. Men det ville inte jag.
b) Min köttfärsås gör jag helt på känn. Alltså, jag slänger i lite allt möjligt, beroende på vad jag har hemma. Och det är något som inte ska dokumenteras, för ja...det ska göras på känn, och bli olika varje gång.
Bechamèlsåsen gör jag också på känn, och jag vill inte få skäll för att att jag inte bottenreder på rätt sätt, så jag lägger inte upp någon information om det.
c) Ehm. Jag var hungrig och glömde ta kort.

Här är dock det färdiga resultatet! Den var ungefär tio gånger godare än vad den ser ut att vara, trots att jag inte orkade äta så mycket. Så, speedar ni er hem till mig så bjuder jag på det som blev över!




En närbild på smaskigheten:

Mums.