Du får hela jävla jag
Två dygn av trygghet, härlighet, samhörighet, lycka, glädje, skratt, kyssar, värme, närhet, mat, choklad, prat, sömn och allt däremellan som är lika underbart. Jag vill aldrig att den här bubblan ska spricka, jag vill leva såhär för alltid. Hela mitt jag hoppashoppashoppas att allt ska falla på plats, bli så bra det bara kan. Såsom det gjort hittills.
Vi har ju hela livet på oss.
Here comes the sun
Så många många frågor. Kan inte säga att inte finns några svar alls, men de är inte direkt tydliga.
Så många många känslor. Fast det är inte så jobbigt som jag föreställde mig. Inte alltid iaf.
Så många många...förhoppningar? Förväntingar? Föraningar? Jag vet inte.
Men det känns bra. Överlag så känns det ruskigt bra.
Idag är en produktiv dag; efter fjorton timmars sömn känner jag mig härligt utvilad. Och för att inte bli galen av att 'bara vänta', så ser jag till att hålla mig sysselsatt. Tvätta, putsa fönster, städa garderoben, skura badkaret, klippa klor (på katten), byta sängkläder, vattna blommor, dammsuga, dammtorka, skura, plocka och fixa. Och detta utöver det egna personliga fixandet; bad, hårborttagning, hårinpackning, manikyr, pedikyr, ansiktismask, ja, ni kan drillen.
I feel good. (Dönönönö)
Du har ganska snygga ben
Är väldigt trött idag, har inte blivit så mycket sömn det sista. Och för det här offrar jag gärna lite skönhetssömn. Med glädje.
Jag vill känna att jag lever
Det började med ett samtal om kärlek med en vän. Och fortsattte med ett ytterligare samtal om livet och kärlek med en annan vän. Ett långt samtal. Sen filmen 'Så som i himmelen'. Så var det kört. Min hjärna började arbeta, känslor började flöda, och vemodet kröp sakta in i min själ.
Varje story har flera olika sidor, det konceptet är välbekant. Men min egen komplexitet irriterar mig. Det irriterar mig också att jag inte helt kan sätta ord på allt som jag känner, inte känner och borde känna.
Jag trivs med mitt liv men det känns som om det borde vara mer.
Jag trivs med mig själv men jag skulle aldrig vilja leva ihop med mig.
Jag vill verkligen inte bli kär men jag längtar efter kärleken.
Jag tycker om att ha kontroll men jag önskar att någon kunde ta den ifrån mig.
Jag vill vara älskad men jag vet inte om jag orkar älska.
Innerst inne, bakom all cynism och skeptisism, så är det väl som det alltid är. Jag drömmer om den där personen som ska kliva in i mitt liv, i mitt hjärta, och föra in färg och glitter. En riddare i rustning, på en vit häst, som ska rädda mig från mig själv och min egen förgörelse. En person som ska se mig, se hela mig, och inte behöva fråga, bara veta, att det är vi två. Självklart är det det jag drömmer om.
Men jag är inte helt uppe i det blå, och jag vet att det inte lär hända någongång snart. Och kanske just därför flyttar jag in i min modell av den cyniska morderna singelkvinnan jag skapat. Jag trivs bra i henne.
And now I wonder
Blev inte träning idag heller, men med tanke på att jag fortfarande inte är frisk från min förkylning så kanske det är lika bra. Men jag har varit och handlat (förvånadsvärt hur mycket man kan få för 106 kronor), och håller på att förbereda en lite mysmiddag för mig idag:
Honungsmarinerade revbensspjäll med glaserade ungsbakade rotfrukter.
Yes!
Vi går ned på stan
Det här har varit en dag då jag förenat nytta med nöje. Jag har inte bara slappat, jag har även duschat, dammsugit, diskat och gjort äppelpaj. Med massa vaniljsås. Det var gott, men sockerkicken fick det att snurra i huvudet på mig. Det känns inte så nyttigt? Äh.
Nu är det MASH, och jag är lycklig för en stund. Annars är jag sjukt sugen på att hångla. Mm.
Lite tid från varandra
Men vet ni vad? Jag är förbannat glad ändå.
Det är påsk. Och lite som julen så överaskade den mig lite. Det leder till att jag har inga specialla planer, har lite olika alternativ, men jag tror att jag kanske skiter i allt och bara hänger hemma istället. (Säger jag nu, nyvaken, hungrig och lite ensam.)
Oh, ljuva ironi.
Varje litet steg
"Dom säger dom bästa är tagna men dom ljuger, dom ljuger för vi finns ju kvar"
"Jag ger dig inte min morgon och inte min dag
du får nått så mycket bättre, du får hela djävla jag
Hela underbara, unika jag inte något så fjuttigt som en morgon och en dag"
"Svenska hjärtan tinar aldrig när dom väl har frusit
Skitsnack, ge mig kärlek och passion och hunger och magi så smälter jag rakt av
Och vi som väntar på något gott vi väntar alltid för länge jag vet, jag vet
men ett liv med låga krav är som sommar utan sol och vinter utan snö
Och vem vill leva så"
"Vi smyger omkring på tå, livrädda för att störa och vi har tappat våra ord och när
vi väl hittar dom blir dom bara kantiga och fel
och all skit som kommer ur min mun jag menar det inte men jag måste väl ändå
mena nåt? "
"och var det nåt som jag behövde så var det en ängel på vift"
"Du kommer aldrig mer vara ensam,
aldrig mer den där hemska känslan"
"jag vill slita av mig mitt liv som en t-shirt och
köpa mig ett nytt med någon som dig"
lagom nyfikna och artiga och svala
Du talar om ditt jobb men jag hör ingenting alls
för allt jag kan tänka på är hur vi kunde tappa allt"
men säg det till dom som blir kvar
När man är brutna som vi var
krävs det inte mycket stöd för att man ska luta sig mot det
men älskling, vi var fel redan från start
Åh Ljug! Ljug och kyss mig hårt en sista gång
Inga röda ögon, låt oss ta oss för vad vi var;
världens bästa djävla flirt och sommarens sista smak
Som idé var vi bra,
en vilsen hjälper en vilsen
Hur kan det bli värre än det var?
Fast inga hårda ord,
ingen ånger eller nåt sånt vi gav det allt vi kunde ge
Och älskling allting går sönder till slut, det är bara en fråga om tid
Åh Ljug! Ljug och kyss mig hårt en sista gång
Inga röda ögon, låt oss ta oss för vad vi var;
världens bästa djävla flirt och sommarens sista smak
Och jag vet att vi inte är dom första,
att tusen, tusen andra före oss
har känt det vi känt och gjort det vi gjort
men det känns ändå som vi är dom första
och dom vackraste nånsin och jag skiter egentligen i allt annat
men så här kan vi inte säga farväl älskling så... "
Aldrig, inte en chans
Nu är det tisdag, och morgon! Jag har inte vart uppe såhär tidigt på väldigt väldigt väldigt länge. Känns som väldigt länge. Men idag, ska jag på utflykt! Närmare bestämt till min kära kusin i Lidköping, vilket betyder att jag ska sitta på en buss i ett par timmar. Uppskattar dock att jag inte behöver byta buss, det är skönt.
Innan jag ska åka är det tydligen en massa saker jag ska hinna med. Eller, igår kväll kändes det så. Idag kan jag inte riktigt minnas vad det var. Fast, å andra sidan, känns det som ett ganska stort projekt att ta på sig kläder. Rätt kläder!? Jag menar, just idag är det en riktig vinterdag, men det betyder ju inget, av erfarenhet så skulle det ju kunna vara försommar imorgon. Så, jeans, converse och...linne och tröja? Som vanligt alltså. Gud, vad jag är tråkig, måste uppdatera min garderob en dag här. En dag när jag är rik.
Under tiden jag är borta (kommer hem på torsdag) så kommer det pågå ett liten mini-roomservice hemma hos mig. När jag kommer hem så vips! kommer jag ha nya kökstapeter. Läckert. Jag längtar.
I övrigt har det hänt något igen, (förlåt Nathalie, men nu är det en vändning till, jag ska uppdatera dig över nästa latte, promise!) och jag fick ett sms imorse. Stod ju egentligen inget speciellt, men just att den här personen hör av sig...ja. Nu känner jag mig så sjukt åtråvärd. Faktiskt.
Så, kläder, katt, disk, bädda, packa, ringa mamma, äta lite, och oj, det var visst rätt så mycket att göra...
Makrilltortillas
2 portioner:
1 burk makrillfilé i tomatsås
1 burk majs
2-3 msk krossade tomater med vitlök
2 tortillabröd
- Blanda makrill, majs och krossade tomater; värm; servera röran i tortillabröd. Tada!
The only one I want too much
'Okej, här har jag gått i min egen enfald och trott att faxar tillhör en utdöd ras. Men så var det tydligen inte, för på mitt sommarjobb, ja där ingick det plötsligt i min arbetsuppgift att jag skulle faxa (!) nåt till något baltland.
Och jag faxade (!) som jag aldrig har faxat förr!!!!!!
(Vilket jag iofs inte har gjort)
Fast faxjäveln, som tydligen var på ett väldigt rebelliskt humör, faxade till familjen Lövgren istället för nåt baltland. Och familjen Lövgren i sin tur, ja dom levde tydligen i nutiden för dom hade ingen fax, så dom svarade som vanligt i telefonen istället. Och när dom gjort det, ja då började faxjäveln utstöta mycket högljudda pip- och skrikljud åt familjen Lövgren. Det hela var mycket generade för mig.
Familjen Lövgren blev, fullt förståeligt, allmänt förvirrade av detta och började följaktligen ropa "hallå" och "vem är det?" i sin telefonlur. Fast min fax tog ingen notis om detta utan fortsatte yttra sina mycket höga och olämpliga ljud. Och då från ingenstans uppstod det plötsligt en tävling mellan faxjävlen och familjen Lövgren om vem som kunde utstöta dom högsta ljuden. Faxen körde på med sina pipljud medans familjen Lövgren försökte kontra med deras förvirrade rop. Denna tävling pågick i ungefär 5 sekunder, sen gav familjen Lövgren upp och la helt sonika på telefonluren. Faxjäveln stod där som en ensam vinnare, och man såg att han var mycket stolt över det. Och jag måste medge att hans vinst var överlägsen, familjen Lövgren hade aldrig en chans.
Andra och tredje gången jag faxade (!) till nåt baltland (faxen till familjen Lövgren) ja då kunde man börja ursklija en viss irritation hos familjen Lövgren.
Sen när jag den femte gången faxade (!) till nåt baltland och faxjävlen som vanligt faxade till familjen Lövgren istället, ja då började familjen Lövgren tröttna på det hela och dom sa något ytterst oförskämt till faxen!
Min fax tog lite illa upp av det och när jag stod där med en oförskämd och olydig fax och en oförskämd och oförstående familjen Lövgren, ja då slog det mig. Jag är förmodligen den enda på vår jord som är sund och trevlig av mig. Resten är bara oförskämda och olydiga mot varandra. Då sket jag i att faxa (!) och gick tillbaka till min arbetsplats med vetskapen om att jag är en god människa.'
Were we still kissing
It's on repeat
Sawawa säger:
och snart kommer anton hit, han har med sig film och chips.
Nathalie säger:
åh
Nathalie säger:
mööp.
Sawawa säger:
najs!
Nathalie säger:
fan va orättviiiist
Sawawa säger:
mjao. jag har bra vänner, what to say?
Nathalie säger:
japp
Nathalie säger:
ditt as.
Lycka.
I need a hero
Men, jag kommer ihåg vad som gjorde mig så begeistrad, som alltid med jämna mellanrum får mig att tappa andan och jag kan inte tro min stora tur. Mina vänner.
Mina underbara, fantastiska, otroligt stöttande, roliga, hjälpsamma, lugnande vänner.
Igår fikade jag med Nathalie, och det är som alltid fantastiskt. Hon står ut med mitt pladdrande, mina inkonsekventa, icke politiskt korrekta uttalanden, mina dåliga skämt och förvirrade hjärna. Hon är så bra, och jag känner mig priviligerad som får ta del av hennes liv.
Sen, när jag skulle hem, och tåg och bussar aldrig matchar, så hoppar Sara in i bilen, trots två sjuka barn hemma, och hämtar mig, så jag slipper sitta och vänta. Säger inget om att jag är tyst och trött, utan bara är.
Och när jag öppnar dörren hem till mig så är maten precis klar. Isha står ute i köket och pillar med det sista, och jag får nöjet av att sätta mig vid dukat bord hemma hos mig själv och äta sjukt god mat. Sedan diskade hon, och jag fick av mig smink och kläder, och sen låg vi i min säng resten av kvällen och läste tidningar.
Självklart finns det andra, fler, det finns Elin, som alltid konstant är bra, som man alltid kan höra av sig till, hur lång tid det än har gått. Anton, Erika, Mimmi, Miriam, vänner som jag inte träffar så ofta, men jag vet ändå på något vis att de är där. Och de är de bästa.
Jag saknar absolut ingenting, jag har allt och lite till i mina vänner, och jag älskar dem.
Alla bara pratar
Hursomhelst så får jag på såvis reda på saker som jag säger. Exempel:
Tydligen hade jag och Sara varit på gymmet, och det är inget konstigt, för där är vi ganska ofta. Samtidigt tränar en tjej som är så ruskigt smal och musklig på samma gång att det ser läskigt ut, och den biten minns jag. Men tydligen hade jag sedan, utav medlidade, med ganska hög röst, så tjejen tydligen hörde mig sagt;
- Gud, jag vill ge henne en smörgås!
Har inget minne utav det, men när Sara berättade det för mig så tyckte jag ju att jag lät ganska snäll som vill mata någon, och att hon säkert inte alls hörde mig. Fast, med tanke på min röstvolym och noll känsla för diskretion så är det inte omöjligt. Om jag nu verkligen sagt så.
If I never talk to you again
Egentligen skolkade jag inte, jag bara insåg att jag verkligen inte kan göra prov på morgonen. Det går inte, min hjärna är inte vaken, jag är inte vaken. Och eftersom det är tredje gången det händer, så är nog min lärare ganska inställd på det. Eller, förhoppninsvis. Ska ringa och prata med henne nu.
Idag är det torsdag. Vilket innebär att det är fredag imorgon. Vilket innebär att jag åker till Göteborg. Och med det kommer iaf en positiv sak; Jag får fika med min Nathalie. Resten som ska hända är jag inte helt säker på om det kommer bli bra eller inte. Men, vad säger man; ta tjuren vid hornen? Bita i det sura äpplet? Bita i gräset..? Äh.
Rejected all along
Plus: Sura godisar, Grisen, löpning, röda köksstolar, kaffe, choklad, Grey's Anatomy, vännerna, fika, vin, dansa, telefonprat, nya människor, diskussioner, kramar, mitt hår, köra bil, värme, sängen, skumbad, makrill i tomatsås, höga klackar, skor, M*A*S*H, skratt, träningen, flörta, spenatsoppa, sovsällskap, levande ljus, nätter, franska, män, vackra flickor, utflykter, dejter, second hand, musik, böcker, rosa.
Minus: Inga pengar, kallt, regn, obesvarade samtal, inställda planer, äta ensam, krångel, tåg/busstider, vänner som är långt bort, skolstress, bensinpriset, långsamhet.
Jag är en av alla dom
Ibland behöver man inte lämna hemmet för nya upplevelser, bara det i sig är ju spännande. Sen hur mycket som kan sägas, kännas, tyckas och uppleva genom text och telefon är ju fantastiskt.
Överlag har det har varit en bra dag, mycket har blivit sagt. Jag känner mig omtyckt, det är en härlig känsla. Jag tycker om att göra mina vänner glada, det ger mig energi på något vis.
Katten sover, det är mörkt ute och jag börjar få lite ont i huvudet. Pastan är snart färdig, sen siktar jag på sängen. Min stora, vita, bubblande, mjuka. Den sängen är värd att jag är fattig som en kyrkråtta.
Jag är en vampyr
Det känns som om jag är under ständig succesiv förändring, stundtals nästan omärkligt, men ibland som nu när jag verkligen kan känna hur nya insikter växer sig fram. Något kommer hända...
And I found this boy
Vin, Isha och en genomgång av alla sex-partners jag någonsin haft är faktiskt inte så deprimerande som det låter. Men lite ångestladdat. Tack och lov tar vinet bort den värsta udden, känns det som.
Jag längtar efter mina vänner, vissa i synnerhet. Att få hänga med människor som jag tycker om, att få prata prata prata, och skratta och bara finnas. Inte behöva flörta eller spela spel eller hela tiden försöka säga massa genomtänkta smarta konstruktiva saker.
Just nu prioriterar jag att umgås över allt annat.
Men det vet du inte om
Saknar något, någon, någon. Denna någon är mystisk, vet inte ens om denne existerar. Vill ha en kram, en kropp, en andedräkt, en röst. Någon som faktiskt lyssnar på mig. Ingen känner mig längre, men det är som om vissa ser mer än andra. Isha, självklart. Men ändå inte, hon är som en kroppsdel, som bara ska finnas.
Jag vill att någon ska vilja ha mitt sinne. Hela min själ. Äga den, älska den, ta hand om den.
Jag längtar efter att få bryta ihop lite, släppa allt. Att någon säger att det ordnar sig, och gör te och kramar mig och bara finns, finns för mig.
Nu får det snart inte plats mer i mig. Jag är trött, vill sova, vill inte vara här, vill bort, borde verkligen verkligen verkligen packa upp, pluggam städa, handla, leta fram papper, söka sommarjobb, träna. Orkar inte.
Hot like me
Alla goda vänner, jag hor av mig sa fort jag landar i kalla Sverige igen. Nu ska jag köpa vatten och upp och ta en dusch. Viva la Puerto Rico!
