Sawawa

Det är det här med att känna att man vill skriva
och har saker att skriva om
för det händer så sjukt mycket i mitt liv
så jag kan inte skylla på brist på uppslag
Men när man finner sig i positionen då man faktiskt
måste
censurera
för vissa saker är det inte bra om vissa vet
och vissa händelser ska man nog hålla för sig själv och
de närmaste
Så när man sitter här och vill kommunicera
inspirera, reflektera
men finner sig munkavlad av samhället
människor
det trånga medvetandet

Höj det, höj det,
upp till kamp!

Idag har jag en underlig hjärtklappning och en klump i halsen.
Kan inte för mitt liv komma på varför.
Resfeber känns närmast, men det verkar ändå inte rätt. Jag känner mig avslappnad inför att åka, jag vet vart jag ska och ungefär vad jag ska göra. Ska börja packa idag så att jag känner att jag har koll. Och att hänga i Borås/Göteborg några dagar är ju verkligen ingen big deal.

Nä.

Min kropp försöker säga något till mig och jag förstår inte vad.

Annars; Kör ikväll. Numera medlem på SATS. Ska vara Levande Bok 8 februari. Har ett meditationsprojekt som jag arbeter med. Har fortfarande inte hört något från skolan. Fester, middagar, ljudcirklar, vänner. Provat ut mina glasögon men inte beställt än. Nya hyllor i köket och fortfarande en galen katt.

Hela livet består ju egentligen av projekt, i olika former och storlekar och nivåer. Det kan vara ett projekt att ta sig upp ur sängen, planera och göra middag, klippa kattens klor och stämma gitarren. Det kan också vara projekt att ansöka till skolan man vill gå på, engagera sig politiskt, anordna get-togethers, åka på läger och fira jul.
Sen finns det de abstrakta projekten. Ändra sitt tankesätt, ändra inställning, reglera sitt humör och hitta någon slags mental balans. Känsloprojekt, träningsprojekt, konstprojekt.

Så, om man nu ser allt som projekt, då blir det väl lättare att vara rationell och produktiv. Utnämn någon till projektledare, oftast du själv. Vad behöver en bra projektledare vara? Olika från fall till fall, ja, men något grundläggande?
Driven. Så att man faktiskt sätter igång.
Rationell. Så att man inte hakar upp sig vid ovidkommande småsaker.
Diciplinerad. Så man faktiskt fortsätter och avslutar projekten.
Idérik. Så att problem längs vägen inte blir problem, utan snarare tillfällen att få vara kreativ.

Utöver det är det bra att delegera. Det är inte alltid man klarar av allt själv, så vem/vilka behöver också engageras för att målet ska uppnås? Kartlägg vilka skills folk omkring dig har, och utnyttja dig sen av dem. Bäst är det ju om projektet på något sätt gagnar dem också.

Behövs det något speciellt material eller andra förberedelser? Planera ordentligt och bunkra upp. Öva, läs på eller inhandla, allt efter behov. Se också över tidsplanen; hur lång tid bör det ta? Minuter, en kväll, månader, år? Var realistisk och förutse oförutsedda händelser.

Så.
Projekt 'Göra livet till ett projekt' börjar nu.
Jag menar, för alla er andra. Jag själv har levt såhär hela mitt liv. Ahem. I stora drag.

Det här med kontaktnät. Att känna folk i sin närhet, att ha folk att vända sig till, att umgås med och att utbyta energier med. Det är liksom viktigare än vad man kan tro. När jag bodde i Skövde/Tibro tänkte jag inte så mycket på 'kontaktnät', jag tyckte mest att de flesta av mina vänner bodde i Göteborg. Men kontaktnät är ju även familj, och bekanta, och folk man hälsar på i affären, gamla klasskompisar osv.

Att flytta till en ny stad har självklart varit en utmaning på många sätt, och jag inser nu vilken tur jag har haft som kommit in i de kretsar jag har. Mycket tack vare Daniel, eftersom det är via honom, men jag har faktiskt ansträngt mig för att skapa en egen relation till folk runt omkring mig. Utöver det har jag dessutom ansträng mig för att hitta vänner på annat håll, som bara är 'mina'.

I fredags var det fantastiskt skönt att bara kunna ringa ett samtal när vi båda var för sjuka för att gå ut, men behövde påfyllning på alla möjliga håll. Några timmar senare stod det en påse utanför dörren och våra liv var räddade. Nästan, det kändes ungefär så.

Att ha folk omkring sig. Att bygga bra relationer. Att be om hjälp när man behöver det. Att i sin tur ställa upp för andra. Det är good shit.

Inte trodde jag att nyårsafton skulle firas i pyjamas, nerbäddad i sängen med feber och spyhink på golvet, som dessutom användes mer frekvent än jag hade velat. Men, influensan invaderade först mig, och sen även Daniel. Jag har ju ett par dagars försprång så nu känner jag mig nästan fit for fight.

Eller nä. Men jag har ingen feber längre och börjar få tillbaka energin. Inte illa. Så min plan idag är att göra spenatsoppa. Det är gott. Och nyttigt.
Åh, på tal om soppa, jag fick en stavmixer i julklapp! Därav gjorde jag potatis- och putjolökssoppa...öh. Innan jag blev sjuk, så i förra veckan typ. Hursom, den blev så fantastiskt god och nu leter jag efter recept där man behöver använda stavmixer. Vilket verkar innebära mycket soppor, och då är det en himla tur att jag tycker om soppa.

I övrigt tänker jag mycket, men har ingen riktig styrsel. Är som att jag ändå inte riktigt får kontakt med mina egna tankar. Försöker på alla sätt och vis, med alla verktyg jag har. Inte ens tarot fungerar och det brukar hjälpa att dra fram tankegångar. Kanhända är det bara febern som saboterar.