Sawawa

Egentligen är det här helt fel tidpunkt att skriva över huvud taget. Klockan är nästan tre på natten och jag är så trött att jag har grus i ögonen. Men jag är rastlös och nere på ett sätt som jag inte riktigt kan sätta ord på. Det är som att jag går runt och väntar på något. Jag vet inte vad, men det här är ett preludium. Till något, förmodligen något obehagligt. Eller så är det bara inbillning, och den här känslan kommer försvinna.
Jag är inte ensam, men jag saknar någon. Kanske är jag så van att vara ena halvan i ett par att det bara tar en stund att vänja sig av med att tänka på det sättet. Men jag hoppas faktiskt innerligt att det inte är så. För jag ser fram emot, samtidigt som jag också bävar inför, att någon dag kommer jag se in i någons ögon och världen kommer stanna.
Och om jag inte känner mig halv nu, då kommer jag ju inte kunna känna mig hel då. Eller hur?
Ja, det är pretantiöst romatiskt dravel, men faktum är att jag tror på det. Jag tror på kärlek vid första ögonkastet, jag tror på att innan man ens presenterat sig för varandra så har ens själar redan sagt allt som behövs sägas. Och jag tror att man faktiskt kan vara helt rätt för varandra. Kanske inte för alltid, kanske inte ens särskilt länge, men just då kommer man vara helt perfekta för varandra.
Mycket filosofiskt känslosamt ältande inatt.
Fast egentligen är det nog så att jag bara behöver ett ligg.



                                                                  'nice shoes, wanna fuck?'