Sawawa

Det är jakten, det är tjusningen i att hitta ett byte, se det nappa och leka med det innan man fäller det, som lockar mig. Ja,det låter hårt och primitivt och känslokallt, men egentligen är det ju allt utom det. För det handlar ju bara om känslor, beteenden, kroppsspråk och begär. Det är levande och varmt och vilt och farligt, och så underbart härligt.
Jag vet inget som är mer berusande än att förbereda sig för det; Klä upp sig till tänderna, jaktutrustning.
Höga klackar, djup urringning, vilda lockar, svarta ögonfransar,
röda läppar, brun hud, vita glittrande skratt.
Sen spelar jag på min kvinnlighet och jag njuter av det. Varenda ord, varenda rörelse är genomtänkt och planerad, allt för att fånga bytet. Och de köper det, de dumma männen! De verkar inte förstå att det är jakten jag vill åt, att sen finns det inget intresse, efteråt så tänker jag redan på nästa erövring.

Är det verkligen att utnyttja folk? Är det fel att njuta av det? Är det egentligen mig det sårar mest, i slutändan? Varför sticker det folk i ögonen att man som tjej tänker såhär? Är jag cynisk bara för att jag inte känner att jag behöver en partner? Är det verkligen så moraliskt fel att leka såsom jag vill leka?

Det är makt. Det är en kick. Det är beroendeframkallande.
Och just nu är det även precis vad jag behöver och vill. 


                                                                   
                                                                     'silence will speak again'