När du gråter, skrattar jag.
Alla lever. Alla människor som andas och tänker och finns, lever. Så därför har alla ett liv.
Inte?
Nehej, hur menar du då?
Att man faktiskt måste leva för att kunna sälla sig till dem som har ett liv?
Ibland känner man sig mer som en levande död, man går runt och vet inte riktigt vad man håller på med, men det finns ändå tillfällen då man verkligen spritter av liv, man kan inte sitta stilla och man verkligen känner lyckan över att bara finnas, av att blodet rinner genom ådrorna. De växlingarna tror jag att alla är med om, det är inget konstigt men det, men (det finns alltid ett men) jag tror att man kan styra över de där växlingarna själv.
Aha!
Hur jag menar nu?
Jo, helt enkelt så; Det är jag som bestämmer.
Det är mitt liv, och följdaktligen är det ju jag som bestämmer hur jag vill känna mig, om jag vill känna mig som zombie så gör jag det. En stund. För ibland är det ganska skönt, som en liten andningspaus, och det är självklart att de behövs. Likaså väljer jag att känna mig levande, väljer att njuta av ljudet av regn mot rutan, njuta av glädjen när vänner ringer, njuta av känslan av skäggstubb mot halsen, av hur god maten är, att färgerna är vackra, ja, bara känslan av att äga en kropp. Jag tänker njuta av alla uppkomna situationer, alla känslor och alla händelser. För jag vet att det är jag som bestämmer, och därför är det ju jag som har kontroll.
För jag tror, eller nej, egentligen vet jag nog men det är ganska farligt att uttala sig säker som något så vi säger tror för säkerhets skull, att den största rädslan människor i allmänhet har är att tappa kontrollen. Vad de förmodligen inte har förstått är att man måste ha kontroll innan man kan tappa den. Och det är först när man själv bestämmer över sig själv och sitt liv som man tar kontrollen över det, och när man väl gjort det så finns det inget att vara rädd för.
Så du ser, det är väldigt enkelt. Du har ett liv. Välj att leva det. Eller låt samhället, eller världen eller något annat leva det åt dig och tillbringa din tid i rädsla. Här har ni livets hemlighet gott folk, njut av den. Gör något av den, vakna upp, använd era sinnen och glöm inte bort att ni bestämmer.
Eftersom jag då bestämmer över mitt liv, så bestämmer jag mig nu för att ta på mig kläder, gå upp och äta tacos till frukost för att sedan spendera dagen med Anton. Och jag ska njuta av det, för jag lever.
Inte?
Nehej, hur menar du då?
Att man faktiskt måste leva för att kunna sälla sig till dem som har ett liv?
Ibland känner man sig mer som en levande död, man går runt och vet inte riktigt vad man håller på med, men det finns ändå tillfällen då man verkligen spritter av liv, man kan inte sitta stilla och man verkligen känner lyckan över att bara finnas, av att blodet rinner genom ådrorna. De växlingarna tror jag att alla är med om, det är inget konstigt men det, men (det finns alltid ett men) jag tror att man kan styra över de där växlingarna själv.
Aha!
Hur jag menar nu?
Jo, helt enkelt så; Det är jag som bestämmer.
Det är mitt liv, och följdaktligen är det ju jag som bestämmer hur jag vill känna mig, om jag vill känna mig som zombie så gör jag det. En stund. För ibland är det ganska skönt, som en liten andningspaus, och det är självklart att de behövs. Likaså väljer jag att känna mig levande, väljer att njuta av ljudet av regn mot rutan, njuta av glädjen när vänner ringer, njuta av känslan av skäggstubb mot halsen, av hur god maten är, att färgerna är vackra, ja, bara känslan av att äga en kropp. Jag tänker njuta av alla uppkomna situationer, alla känslor och alla händelser. För jag vet att det är jag som bestämmer, och därför är det ju jag som har kontroll.
För jag tror, eller nej, egentligen vet jag nog men det är ganska farligt att uttala sig säker som något så vi säger tror för säkerhets skull, att den största rädslan människor i allmänhet har är att tappa kontrollen. Vad de förmodligen inte har förstått är att man måste ha kontroll innan man kan tappa den. Och det är först när man själv bestämmer över sig själv och sitt liv som man tar kontrollen över det, och när man väl gjort det så finns det inget att vara rädd för.
Så du ser, det är väldigt enkelt. Du har ett liv. Välj att leva det. Eller låt samhället, eller världen eller något annat leva det åt dig och tillbringa din tid i rädsla. Här har ni livets hemlighet gott folk, njut av den. Gör något av den, vakna upp, använd era sinnen och glöm inte bort att ni bestämmer.
Eftersom jag då bestämmer över mitt liv, så bestämmer jag mig nu för att ta på mig kläder, gå upp och äta tacos till frukost för att sedan spendera dagen med Anton. Och jag ska njuta av det, för jag lever.
'det var längesen något brann'
Kommentarer
Trackback
