No hope, no love, no glory.

Oh, sällan har väl en sådan rodnad prytt hennes sidenlena hud.
Känner mig väldigt poetisk idag, anledning är okänd. Känner mig också lätt förkyld, ganska glad och väldigt trött. Jag tror att jag somnade igår när jag och Isha satt i min säng och gjorde det vi brukar göra (läs: ingenting), och när jag vaknade förut var hon borta. Hon gick nog hem till sig får vi hoppas.
De senaste dagarna har tillbringats i Halmstad. Har hunnit med bad, sol, spela spel, fylla år, shoppa byxor och allmänt slappande. Väldigt trevligt måste jag säga. Men nu sitter jag med händerna fulla och försöker få ihop nästa vecka, alla verkar vilja träffa mig, och dagarna räcker inte riktigt till. Och jag vill ju.
Trött.
För mycket tankar. Jag håller på att tappa huvudet.
Fast jag är glad ändå.




                                                            'wake up in the morning, stumble on my life'

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0