Sawawa

Återigen svävar jag, flyger, är hög på livet. Det kom över mig igår när vi sneddade över Järntorget för att ta oss ut mot Saltholmen. Erika, min vackra flicka, hennes vän Bea och jag. Solen sken, vi hade picknick med oss, vi pratade och skrattade och jag kände hur jag lyfte igen, en underbar känsla. Än bättre blev det när vi satt alla tre på rad på en klippavsats, längst ut, längst upp, och bara hade grått, blått, glittrande hav och kobbar och skär framför oss. Jag var nybadad med salt hud, och kände verkligen ren oförfalskad glädje.
Dagen fortsatte i samma tecken, avslappnad, lugn och skön. Min äldre man hämtade upp mig senare på kvällen och jag spenderade natten hos honom. Det kändes också bra, återigen på ett avslappnat sätt. Pasta, öl, bra sex, prat och kramar. Hann med 08.02-tåget imorse och kom ganska precis hem.

De senaste veckorna har jag insett så mycket om mig själv, jag kan med egna ögon se hur jag utvecklats, känna att jag är starkare än bara för ett år sedan. Att se tillbaka på allt, att veta att jag klarat det, och tänka på allt som händer nu, och faktiskt känna att jag kommer klara det med. Jag kanske inte är på toppen hela tiden, men svängarna är mjukare och jag når aldrig botten riktigt, inte såsom förr.

Jag är härligt trött, lugn men dock lite seg. Det är saker som ska fixas innan jag drar med Johan på minisemester till Halmstad idag, klippa gräs, duscha, packa och äta något kanske? Inte en lugn stund, fullt ös!