Sawawa

Till slut har jag alltså fallit, jag har insett att jag ska ha en blogg. Låter lagom töntigt och 'Hej, jag vill vara trendig', men mina tankar gör sig ganska bra i ord. Just idag svävar jag omkring i en slags drömvärld, för igår gjorde jag precis så som jag sagt i flera månader att jag velat göra. Alltså; handling, inte bara ord.
Mitt nya liv har börjat.
 
Det var invigningsfest för HBT-festivalen på Världskulturmuseet igår, och jag var där med Mimmi. Väldigt berusad, lite för mycket kanske, men ändå på ett trevligt sätt. Var lite orolig, för det var verkligen en helt ny situation för mig. Men det tog ungefär fem sekunder efter det att vi kommit innanför dörrarna när jag bara började le. Det var som att komma hem.
På dansgolvet som är fullt med fantastiskt snygga brudar tätt tätt ihop och alla rör sig som i symbios till musiken som dunkar så högt i mitt blodomlopp och jag blev än mer berusad av det. Jag sögs in i mängden och dansade, rörde mig i takt med dem. Där i trängseln möter jag hennes blick och vi dansar och vi hånglar, hon hade percing i tungan och dreadlocks och var fantastiskt vacker.
Så småningom tystnar musiken, för de ska ha något slags framförande, och vi hamnar i trappan, vi sitter, alla andra står och vi ser liksom bara varandra. Och kanske framförallt känner på varandra. Hon var gudomlig på att kyssas och hon hade de mest fängslande ögon jag någonsin sett. Hon lekte med mitt hår och smekte mina ärr och hon log så vackert när hon såg på mig, för hon såg verkligen på mig. Det gjorde mig blyg, men på ett härligt sätt. Det var en lång lång stund utan ord, bara dans och kyssar och blickar.
Först efter ett bra tag fick jag reda på att hon hette Emma, och mer än det och att hon var från Norrland och bodde i Bergsjön vet jag inte. Hon gick sen, och jag och Mimmi dansar dansar dansar och pulsen är hög och jag var helt lycklig.
När vi går därifrån promenerar vi genom ett natt-Göteborg, och vi pratar om kärlek, och jag känner att jag har lyckats med något, fast jag har ju egentligen inte gjort så mycket praktiskt. Men jag har uppfyllt en framtidförhoppning och jag svävade över Götaplatsen ned mot Avenyn. En strippa, det var i alla fall vad hon sa att hon var, frågade efter tändare, och i jakten efter en sådan i min väska dyker en pojke upp. Eller pojke och pojke, han måste nog räknas som man, men dock en både trevlig och stilig sådan. Full som ett ägg, men vad gör det? Han är ensam, och vi har inget emot sällskap, så han presenterar sig som Jonny, och vi drar vidare tillsammans.
Vi hamnar på Rockbaren, dricker ljummet öl och skriksjunger med i gamla klassiker och någonstans där börjar jag leka med honom. Vet inte riktigt vad det är som gör att jag alltid ska leka med pojkar, men jag kan inte låta bli. Så resten av natten är mest en dimma av skäggstubb, sexuella anspelningar och hans allt tydligare upphetsning, och jag bara ler och svänger med håret och går iväg, bara för att han i nästan stund drar tillbaka mig. Jag var i mitt esse, jag har inte känt mig så levande på väldigt väldigt länge.
Natten avslutas med en promenad hem, solen har gått upp, och väl hemma hos Mimmi somnar vi väldigt fort. Och jag behöver väl inte nämna att jag somnar med ett stort leende på mina kyssvullna läppar?