Sawawa

I måndags var det bara en vanlig måndag kan tyckas.
Men det var i måndags som jag premierade som föreläsare. Alltså, bara titeln; 'Jo, jag är föreläsare, vad gör du?' är ju förbannat häftig. Lägger man sen till att jag var så naturligt bra på det att det verkade som om jag aldrig gjort annat i hela mitt liv blir det ett smått euforiskt resultat.
Ja, jag vet att jag är bra på att prata. Ingen i min omgivning förstod riktigt min nervositet innan, för att prata är ju inget som är något stort problem för mig. Att jag var nervös handlade ju dock inte om att prata, utan mer att säga rätt saker.
Med glädje kan jag rapportera att det gjorde jag. Precis rätt saker, på precis rätt sätt och jag hade över hundra personer i mina hand. När de faktiskt generösa applåderna kom efteråt kände jag bara en sak.
En stjärna är född.

Jag tänker inte ens försöka dölja min belåtenhet. Idag hade jag ett möte på högskolan för att prata om min föreläsning där i november, och det kändes så härligt (dock också lite skrämmande) att det finns ett behov, att jag är efterfrågad. Redan, innan jag knappt börjat. Fantastiskt!

Jag tycker om när saker går bra.