Och säg att du vill ha mig här
Det är ju det där vardagliga som inte går att förklara.
Jag vet aldrig vad jag ska svara när jag får frågan '- Så, vad händer i ditt liv?'
Det händer ju massa saker hela tiden, samtidigt som det egentligen inte händer något särskilt.
Jag går upp på morgonen, numera ganska tidigt och börjar dagen med att ge min katt (mammas lilla gris!) mat, och eftersom hon inte äter ensam så sitter jag på golvet och läser när hon käkar sin frukost. Sen sveper jag i mig dagens första kaffe, en macka och sen...ja? Pluggar några timmar, eller läser en bok, drar till skolan om jag har lektion, går ut på byn och handlar, åker till stan och tränar, träffar vänner, pratar i telefon, tittar på tv, slänger in en tvätt, ringer samtal, käkar lunch, packar och sorterar, städar lite, matar katten igen, sitter vid datorn, går en promenad och vips så var dagen slut.
Sen då och då, så ofta jag kan, tar jag mig ju gärna ned till Göteborg och hänger där, men det är snudd på vardag det med. Och allt flyter på. Så, det händer sjukt mycket saker i mitt liv, fast inget som skulle intressera någon annan. Därför blir svaret typ 'Eh, inget särskilt. Själv då?'
Det värsta är om personen börjar prata om sitt vilda festande, eller skidåkning i alperna, eller alla äventyr på jobbet, eller de fem dejterna den senaste veckan.Helt plötsligt blev man synnerligen blek och tråkig, och skitsamma att jag har skrivit VG på franskaprovet, lämnat in ett arbete om Molière, samt fått MVG i engelska, packat och sorterat nästan sjuhundra böcker i lådor, det räknas liksom inte.
Ibland får jag lust att hitta på något, typ, jag vet inte, men något! Inte ljuga precis, men lägga på lite glitter så mitt liv kanske får en hinna av glamour. Men, det gör jag aldrig, och lika bra är väl det.
Jag vet aldrig vad jag ska svara när jag får frågan '- Så, vad händer i ditt liv?'
Det händer ju massa saker hela tiden, samtidigt som det egentligen inte händer något särskilt.
Jag går upp på morgonen, numera ganska tidigt och börjar dagen med att ge min katt (mammas lilla gris!) mat, och eftersom hon inte äter ensam så sitter jag på golvet och läser när hon käkar sin frukost. Sen sveper jag i mig dagens första kaffe, en macka och sen...ja? Pluggar några timmar, eller läser en bok, drar till skolan om jag har lektion, går ut på byn och handlar, åker till stan och tränar, träffar vänner, pratar i telefon, tittar på tv, slänger in en tvätt, ringer samtal, käkar lunch, packar och sorterar, städar lite, matar katten igen, sitter vid datorn, går en promenad och vips så var dagen slut.
Sen då och då, så ofta jag kan, tar jag mig ju gärna ned till Göteborg och hänger där, men det är snudd på vardag det med. Och allt flyter på. Så, det händer sjukt mycket saker i mitt liv, fast inget som skulle intressera någon annan. Därför blir svaret typ 'Eh, inget särskilt. Själv då?'
Det värsta är om personen börjar prata om sitt vilda festande, eller skidåkning i alperna, eller alla äventyr på jobbet, eller de fem dejterna den senaste veckan.Helt plötsligt blev man synnerligen blek och tråkig, och skitsamma att jag har skrivit VG på franskaprovet, lämnat in ett arbete om Molière, samt fått MVG i engelska, packat och sorterat nästan sjuhundra böcker i lådor, det räknas liksom inte.
Ibland får jag lust att hitta på något, typ, jag vet inte, men något! Inte ljuga precis, men lägga på lite glitter så mitt liv kanske får en hinna av glamour. Men, det gör jag aldrig, och lika bra är väl det.
Kommentarer
Trackback
