Sawawa

Det är mycket språk just nu, fler ord än vanligt, mycket grammatik. Jag skiftar ständigt mellan tre språk, både gällande böcker och i mitt huvud. Franska, engelska och svenska går runt runt. Sakta börjar tunna trådar vävas emellan dem, likheter och olikheter, ord, stavning, använding, undantag, historia. Varje ord har en egen historia, ett eget arv.

Förmodligen är det detta som gjort att jag på senare tid blivit mer observant än vanligt på hur vårat språk används. Missbrukas kanske är ett bättre ord dock. Ja, syftningsfel och liknande kan jag ofta skratta åt, idag såg jag en lapp med överskriften 'Barnbytardag', och innebörden är ju väldigt komiskt. Men, helt allvarligt, vart är det på väg?
Sen när blev det okej att prata och skriva hur som helst utan att någon reagerar?
Allting bygger på språk, och att man kan formulera sig väl. Är det inte då skrämmande att läraren inte rättar språkfel, bara för att 'det var ju en inlämning i naturkunskap, då är det ju inte språket som ska rättas'. Nehe? Så de få svenskatimmar man i skolan har per vecka, det är endast då språket är relevant?
Hur tror egentligen regeringen eller skolan eller vilka det nu är som bestämmer, att man redan vid tolv års ålder ska börja lära sig ett helt främmande språk när man inte ens kan grunderna i sitt eget? Varifrån kommer attityden att det inte är viktigt att iaf kunna prata ordentligt?

Någon vis man sa en gång;
'En väl uttryckt åsikt är mer värd än
 en illa formulerad sanning'
Och det ligger mycket i det. Ofta klarar man sig igenom mycket, endast genom att prata sig ur det, eller för all del skriva. Hur många gånger har det inte räddat mina betyg? Hur många gånger har inte mina ord räddat mig undan en hel massa obekväma situationer? Oräkneliga.

Ge barnen böcker, mycket böcker, ge dem glädjen att bygga ord, leka med dem. Ge dem bokstavsspel, bokstavspussel, korsord. Ge dem penna och papper, utmana dem, trigga dem, stimulera dem. Ge dem insikten att språket är värdefullt, ge dem tillfredsställelsen att aldrig behöva leta ord. Var en besserwisser, rätta när folk säger fel, när barn säger fel, även om du inte känner dem. Skydda språket på alla sätt du kan, ignorera inte förfallet, acceptera det inte. Och för Guds skull, prata inte bebisspråk med ungar, förenkla inte språket mer än nödvändigt. Låt dem sträva efter att höja sig till din nivå, sänk dig inte till deras.
Du behöver inte vara poet, eller författare eller ordkonstnär på något annat sätt. Du behöver inte heller vara facist och helt nitisk ifråga om grammatisk korrekthet och stavning. Inte heller behöver ditt dagliga vokabulär innehålla alla ord med fler än fyra stavelser.  
Men, du behöver faktiskt bry dig om ditt språk. Du behöver förstå innebörden och vikten av en bra språkbehandling. Du behöver vara medveten.