Nykär

Jag tänkte skriva om kärlek.

För å ena sidan har jag en gammal kärlek, en som funnits i mig så länge jag kan minnas, och som blivit så självklar men inte mindre värd för det. Jag talar naturligtvis om Göteborg, denna underbara stad, där jag alltid känner mig mer levande än någon annastans. Gatorna är välbekanta, dialekten ligger i både gener och blod och sältan i luften och spårvagnarna och vinden och backarna och livet. Så jag är inte på något sätt missnöjd med kärleken till den staden, men...
Jag har blivit förälskad. Det var absolut inte meningen, och jag hade verkligen inte förväntat mig det. Men nu sitter jag och surfar runt och klickar automatiskt in på allt som har med Malmö att göra. Jag längtar dit, med precis samma intensitet som jag förut längtat till Göteborg. Och okej, jag har bara tillbringat fem dagar i Malmö, och säkert fem år i Göteborg så det går inte alls att jämföra, och när nyförälskelsen har lagt sig så kommer jag ta mitt förnuft till fånga och inse att man bryter inte ett livslångt förhållande. Det är en övergående fas.

För det första; språket. Jag förstår ju inte vad de säger i Malmö. Men, det är platt. Jag gillar platt. Och vad det gäller vinden och saltet och havet så är det ungefär lika.
För det andra så känner jag ingen i Malmö (jo, ja, en, men en människa är inte något att...äh. Strunt i det.) och i Göteborg har jag redan en ganska stabil och väldigt härlig umgängeskrets, trots att jag inte bor där. Men, att knyta kontakter och skaffa vänner har inte direkt varit något stort problem, heller, så nu löjlar jag mig.

Och vad pratar jag om egentligen? Det är ju inte som att jag slutat älska Göteborg, och jag är ju inte otrogen på något vis. Nej. Men jag känner mig lite skuldmedveten, och tror att jag måste ta tåget ned så snart som möjligt och förklara hur det ligger till. Sätta mig på Lejontrappan och lyssna på vallgraven och spårvagnsrasslet och få solen i ögonen och få den där riktiga härhörjaghemma-känslan.
En tillfällig förälskelse, det är allt. Men, oh, Malmö, you make my heart sing.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0