Where does the good go?
Jag delar säng med en galen katt och hennes leksak. Måste ju faktiskt säga att de senaste nätternas sovsällskap har varit klart mycket bättre. Det är härligt att sova med någon. Jag vänjer mig vid det så fort. Så just nu vill jag inte somna, även fast jag är katastrofalt trött och ska upp tidigttidigt imorgon. Då ska jag börja mitt nya liv, som jag egentligen smygstartade redan idag. Eller, nej, redan igår.
Igår levde jag som jag alltid vill göra; Ägnade hela dagen åt att öva mig att gå vilse, läsa böcker, dricka te, spatsera runt på främmande gator, gå på museum, titta på folk, dansa, samt på rent infall gå in och söka jobb i en affär i en stad som jag inte ens bor i. Sen efter många timmar på egen hand mötte jag upp honom och spenatsoppa och levande ljus och massa närheten avslutade dagen.
Jag saknar dig inte
och jag tänker inte på dig
förutom ibland,
då och då.
Kanske kan jag komma ihåg ditt leende,
och hur din hud luktar.
Men förmodligen minns jag inte alls hur din
skäggstubb kittlar min hals,
eller hur dina läppar känns mot mina.
Jag längtar inte efter dig
och jag önskar inte att du vore här
förutom ibland,
då och då.
Sara Westman
