Sawawa

I ärlighetens namn; nej, jag mår inte bra. Än. Men jag är på god väg.
Jag förtjänar så mycket bättre. Och konstigt nog har de senaste dygnen varit några av de roligaste i mitt liv. Nej, rolig är fel ord, men ja, i brist på bättre.

Ida kom till mig i måndagskväll och var en ängel. Hela dagen igår satt vi i solen, rökte, pratade om allt mellan himmel och jord, kammade Ted-Gärdestadsfrisyrer, drack massa te och uppfann nya ord. På tal om ord så kom vi också på att vi måste starta en estradpoesigrupp, man måste ju ha en hobby. Du är min babe.

Bara en timme efter Ida gått, så kom Pamela (I tell you, skiftarbete) och vin och diverse andra substanser plockades genast fram. Satt i min soffa i timmar och pratade, hon missade bussen, vi gungade och skrattade så mycket att jag säkert blir vräkt, tog massa bilder, grät (det stod jag för) och skrattade massor.  Sen tror jag att jag lyckades svänga ihop en risotto mitt i ruset, och jag lär väl se spåren efter det när jag orkar gå upp.

Idag ska jag ge mig tid att vila. Andas. Och sen ska jag ta tag i mitt liv igen. Jag är stark, och jag har planer, och jag har alla möjligheter i världen.