Sawawa

Jag har upptäckt att jag har börjat sova som en bebis. Nu menar jag inte som i utrycket att jag sover som ett barn, utan att jag har börjat inta kroppspositionen som bebisar sover i.
(Nu bortser vi från den klassiska ligga på mage-ställningen, så har jag sovit hela mitt liv.)
Nej, nu har jag börjat med att vilja ligga på rygg när jag ska sova. Ena benet rakt, det andra lite lätt böjt. Armarna ovanför huvudet, liksom en ganska kass balettdansös.

Vadan detta? undrar då jag. Varför har jag helt plötsligt nu börjat sova så? Förut har jag verkligen inte gillat att sova på rygg alls, men nu kan jag inte somna om jag inte ligger så.
Säkert någon undermedveten trygghetsgrej, skulle new age flum-sidan i mig säga.
Men gott sover jag.

Och med tanke på mitt blivande samboskap så får vi hoppas att jag inte utvecklar snarkande i takt med detta sovande på rygg.