I have my looks and my poetry to protect me

Den sista veckan här har gått så sjukt fort att jag nästan blir illamående när jag tänker på det. Överlag känns det som tiden sen min födelsedag har rusat, det har hänt så mycket och ja, allt har gått fort.
Imorgon åker jag till Malmö, igen, tack och lov. Har bara några få dagar ihop med D. innan han åker till Portugal. Sen vet jag inte riktigt hur länge jag stannar kvar i stan själv, förmodligen några dagar iaf.

Det här med Grisen är jobbigt. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra med henne, som det är nu så fungerar det inte för mig att ha henne. Jag skulle önska...jag vet inte, att hon fick bo hos någon snäll människa så länge, tills jag vet hur jag har det. Någon som kan pussa på henne och mata henne och ge henne mer stabilitet än vad jag kan just nu. Kommer pendla fram och tillbaka till Malmö i tre månader, och det är ingen tillvaro för en katt.
Suck.
Jag vet inte hur mycket jag gråtit över detta. Hoppas verkligen att en lösning kommer till mig snart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0