Sawawa

Om jag berättar att om tre timmar så möter jag Daniel på perrongen i Skövde, är det någon som verkligen egentligen kan förstå vilken lycka det är?


Som jag längtat.
Jag visste inte att jag längtat så. Men nu kan jag tillåta mig att göra det, nu när det bara handlar om timmar.
Så jag ska stå där, i jeans och tröja och nytvättat hår och inte ett spår av smink och bara le. Frysa lite. Men mest bara le, och förmodligen börja gråta när hans doft äntligen finns på mina slemhinnor igen, när hans röst äntligen är i mitt öra. Hans armar om min kropp.



(Och världens största TACK till Nathalie som utfodrar honom, så jag slipper möta en uthungrad man. You're my girl.)