If you wanna be my lover
Först; MALMÖ!
Jag håller på att packa och så. Jag vet inte vilken gång i ordningen det är, men jag fascineras över att det går lättare och lättare för varje gång. De första gångerna så var jag tvungen att skriva långa listor för att reda ut vad jag skulle ha med mig, och inte glömma något. Nu...ja, nu hinner jag nästan inte packa upp väskan, innan den ska packas igen. Är ganska skönt, jag hoppas innerligt att jag inte blir så nonchalant att jag glömmer något viktigt, i denna 'jagpackarutanatttänka'-anda.
Igår fick jag världens scare. Jag hittade inte min mp3!
Ni kan ju tänka er hur utsikten att resa till Malmö (det tar åtta timmar, dörr till dörr) utan musik. Hur sover man på bussen när man inte kan stänga ute omvärlden och istället höra t ex Jason Mraz sjunga You and I both? Nej just det, det går inte.
Var riktigt orolig imorse när jag vaknade, och jag fortfarande inte kommit på var den kunde vara. Började fundera på om den kan ha blivit stulen. (Det rimmade illa, för vem skulle ta en sketen mp3 värd tvåhundra spänn om den ligger bredvid både en mobil och plånbok och bilnycklar och andra betydligt mer värdefulla grejor?)
Så började jag packa på allvar, vilket innebar att jag packade upp väskan som jag hade med mig till Lidköping. Och där låg den! I botten på träningsbagen, där jag verkligen aldrig brukar lägga den. Förstår inte riktigt varför jag gjorde det nu. Men, jag har musik, och funderar på att dagen till ära lägga in lite nytt. Lite Marit, lite Regina Spektor, lite Sahara. Lite så.
En annan sak, angående det här med samboskap: Tre olika samtal:
Jag: Alltså, jag ska bli sambo! ?
Mor: Uh. Du kan ju inte chocka mig så utan att jag har något att sätta mig på.
Jag: Men alltså...ja.
Mor: Jaha, får man träffa honom först?
Jag: Ja, och vi ska flytta ihop. Bli sambo.
Mormor: Ja, man ska ju testa allt.
Daniel: Ehm. Jag hittar inte mina nycklar, så jag tar dina.
Jag: Mina nycklar!?
Daniel: Ja, dina nycklar.
Jag: (är trög och säger fränt) Det är de med blå plupp på!
Daniel: Ja...?
Jag: Jaha.
Jag håller på att packa och så. Jag vet inte vilken gång i ordningen det är, men jag fascineras över att det går lättare och lättare för varje gång. De första gångerna så var jag tvungen att skriva långa listor för att reda ut vad jag skulle ha med mig, och inte glömma något. Nu...ja, nu hinner jag nästan inte packa upp väskan, innan den ska packas igen. Är ganska skönt, jag hoppas innerligt att jag inte blir så nonchalant att jag glömmer något viktigt, i denna 'jagpackarutanatttänka'-anda.
Igår fick jag världens scare. Jag hittade inte min mp3!
Ni kan ju tänka er hur utsikten att resa till Malmö (det tar åtta timmar, dörr till dörr) utan musik. Hur sover man på bussen när man inte kan stänga ute omvärlden och istället höra t ex Jason Mraz sjunga You and I both? Nej just det, det går inte.
Var riktigt orolig imorse när jag vaknade, och jag fortfarande inte kommit på var den kunde vara. Började fundera på om den kan ha blivit stulen. (Det rimmade illa, för vem skulle ta en sketen mp3 värd tvåhundra spänn om den ligger bredvid både en mobil och plånbok och bilnycklar och andra betydligt mer värdefulla grejor?)
Så började jag packa på allvar, vilket innebar att jag packade upp väskan som jag hade med mig till Lidköping. Och där låg den! I botten på träningsbagen, där jag verkligen aldrig brukar lägga den. Förstår inte riktigt varför jag gjorde det nu. Men, jag har musik, och funderar på att dagen till ära lägga in lite nytt. Lite Marit, lite Regina Spektor, lite Sahara. Lite så.
En annan sak, angående det här med samboskap: Tre olika samtal:
Jag: Alltså, jag ska bli sambo! ?
Mor: Uh. Du kan ju inte chocka mig så utan att jag har något att sätta mig på.
Jag: Men alltså...ja.
Mor: Jaha, får man träffa honom först?
Jag: Ja, och vi ska flytta ihop. Bli sambo.
Mormor: Ja, man ska ju testa allt.
Daniel: Ehm. Jag hittar inte mina nycklar, så jag tar dina.
Jag: Mina nycklar!?
Daniel: Ja, dina nycklar.
Jag: (är trög och säger fränt) Det är de med blå plupp på!
Daniel: Ja...?
Jag: Jaha.
Kommentarer
Trackback
