Kom mod och passion
Tiden är dubbel, om inte trippel.
Samtidigt som jag sitter i mina föräldrars hus, dricker kaffe och pratar och skrattar så är jag någon annanstans. Jag vältrar mig lite i allt som varit, frotterar mig i det, njuter. Minns. Gjäldeglitter över en underbar sommar.
Också är jag framåt, i framtiden. I bakhuvudet gör jag listor för det jag behöver komma ihåg inför imorgon, jag fantiserar om hur det kommer vara att vakna bredvid en sömnvarm kropp en iskall decembermorgon.
Hela tiden pendlar mitt medvetande mellan dessa olika, ibland går det rasande fort, ibland sitter jag nästan fast. Jag upplever det särskilt starkt just nu, en del av mig vill förklara det med månen. Tydligen ska jag styras mycket av den, om man ska tänka horoskopiskt.
Jag fick lycka och glöd ikväll, en glöd som jag inte riktigt haft på ett tag.
Nu börjar jag se ljuset i slutet på tunneln, och det är inte ett tåg! Vetskapen om att jag är så nära nu, att mynningen närmar sig, ger mig liksom förnyad kraft. Det känns inte så riktigt överväldigande längre, och framtidsvisonerna blir allt tydligare. Klarare. Minnena får en ny funktion, de berättar mer för mig nu än de gjorde då. En helhet börjar skönjas. En logik, den jag alltid söker.
Nu, sömn, imorgon blir en till lång, händelserik dag.
