Do I give up?

Jag tycker inte om tidiga mornar, men ändå älskar jag torsdagar. Det är enda dagen på hela veckan som är 'normal', om jag faktiskt lyckas ta mig upp på morgonen. Franskan börjar kvart över åtta, och bara det är ju en underbar start på en dag. Sen när man kommer hem så är det fortfarande massa kvar av dagen, och jag känner mig energisk och glad. Dessutom är det enda dagen då jag verkligen äter ordentligt, regelbundet.
Så nu ska jag slappa en liten liten stund, sedan diska, svänga ihop något slags gryta som ska få stå och puttra en stund, plugga franska under tiden den gör det, käka lunch och sen förhoppningsvis åka in och träna. Känner att det är tid för det nu, jag är pigg, och rösten är nästan tillbaka i sitt naturliga tillstånd.

Sara sov hos mig inatt, och det är en lång story. Vet inte alls vad som kommer hända framöver, det vet inte hon heller. Saker blir inte alltid som man har tänkt sig, helt klart. Grand Canaria kanske inte blir av, eller så blir de det, jag vet inte. Jag är glad över att jag kan öppna min dörr för en vän som behöver det iaf, för mer än så kan jag inte göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0