Sawawa

- Hej, jag heter Sara och jag är singel.
- Hej, jag heter Sara, jag är fenomenal på att hitta saker på rea.
- Hej, jag heter Sara, jag har väldigt många skor.
- Hej, jag heter Sara, och jag tänker väldigt mycket på väldigt många saker;

T ex på hur man presenterar sig själv, eller väljer att beskriva sitt utseende eller personlighet. Är det meningen att man ska inkludera det man själv anser är relevant, eller man vill framhäva? Eller ska man tänka helt och hållet på vad andra vill veta?

Namnet verkar tydligen vara viktigt. Och det är det väl, fast de flesta får ju andra smeknamn, iaf i mitt huvud. Ålder verkar också vara signifikativt, fast det förstår jag inte alls. Om man inte får lov att ge den mentala åldern, men det är ju ganska så olika från dag till dag iofs. Yrke, eller vad man pysslar med på dagarna är väldigt vanligt att man identifieras med. Som om det spelar någon roll? Ska sluta fråga folk vad de jobbar med, är bara korkat.

Sen, mest aktuellt när det kommer till internetkontakter, kommer man till utseendet. Det är ju ett spännande kapitel i sig, men att få frågan ' Hur ser du ut då? '  och aldrig ha ett konsekvent svar är jobbigt. Jag menar, vissa dagar är jag skitsnygg och skulle beskriva mig själv i ganska så poetiska ordalag. Kurvig, midjelånga kastanjelockar, glittrande guldögon och yppig. Andra dagar blir det mer; tjock, stripigt råttfärgat hår (dock fortfarande midjelångt), blekbruna ögon och klumpig. Det beror ju helt på hur jag känner mig, och har väl inget alls med mitt egentliga utseende att göra.

Så ska jag beskriva mig så som jag känner mig, som jag ser mig själv, eller det som jag skulle tro är lite närmare en objektiv sanning? Känns det inte lite desperat att det första man säger efter sitt namn är sitt civiltillstånd? Blir man inte lite ställd om en person presenterar sig med en hel harang; ålder, yrke, boende, barn, hund, skostorlek?

Alltså, istället;
- Hej, jag heter Sara, och jag blir alltid sugen på underlig mat mitt i natten.