Sawawa

Ljud.
Bilar. Rop. Övergångsställets tickande. Stolen knarrar. Datorns fläkt. Någon skrattar till. Tangenternas klickande. En bildörr slås igen. Sirener på avstånd.  Vattenledningarna brusar. Sms-signal.
Det finns ständigt ljud. Även om jag sitter i en tom, tyst lägenhet, ensam, så är det aldrig ljudlöst. Ljud finns alltid där, stadsljud. Ändå saknar jag redan ljudet av hans röst, hans andetag, ljudet av hans existens.

Jag fällde ett par tårar när han gick imorse, men det känns ändå bra. Jag har egen-tid nu, att tänka och reflektera och känna efter. Flanera runt och och på allvar upptäcka Malmö. Det finns oanade möjligheter i det. Kanske känner jag att det känns skönt att åka hem efter helgen, kanske är en tom lägenhet här inget som lockar.

Idag har jag fikat med Nanna, en tretimmarsfika. Ikväll ska jag städa lite, ta mig ett bad, läsa och meditera. Kanske om jag känner för det, och det inte regnar, så snörar jag på mig inlinsen och åker en sväng.
Jag saknar att mina vänner är så långt bort.

På lördag fyller jag 20. Det ni.