Hur är ditt liv?
Det är onsdag idag, eller hur?
Isåfall är det min tredje dag som hundvakt, och det går strålande. Jag menar, jyckarna sover och äter, inte mycket jobb direkt. Dessutom har det ju vart tropisk värme, och jag har kunnat skylla på all avsaknad av aktivitet på det. Ett annat plus är att brännan börjar hitta tillbaka. Samt att det är trehundra meter ned till Vänern. Inte helt fel!
Dock börjar jag känna mig lite lätt rastlös. Jag har tagit med mig en hel hög med grejor att pyssla med, men jag känner inte riktigt inspirationen. Jag vill hem och packa, slänga, rensa ur, städa. Jag vill till Malmö. (What's new?)
Berättade jag att jag i måndags skickade in uppsägningen på min lägenhet?
Det gjorde jag.
Och det förvånade mig att det kändes så läskigt. Helt plötsligt gick det upp för mig att, även om jag vill det här och ser fram emot det så sjukt mycket, så har jag ingen lägenhet i november. Mitt liv, det där som bara innefattade mig och katten och mina räkningar och min mat och min träning och mitt whatever; det är slut med det nu. Med allt vad det innebär, på både gott och ont.
Så, nu när jag fått ur mig det så kan jag låta mig själv börja pirra över allt annat. Malmöflytt. Samboskap. Kärlek och närhet, gemenskap och utveckling. Att slippa sova ensam, och att verkligen få börja leva mitt liv.
Isåfall är det min tredje dag som hundvakt, och det går strålande. Jag menar, jyckarna sover och äter, inte mycket jobb direkt. Dessutom har det ju vart tropisk värme, och jag har kunnat skylla på all avsaknad av aktivitet på det. Ett annat plus är att brännan börjar hitta tillbaka. Samt att det är trehundra meter ned till Vänern. Inte helt fel!
Dock börjar jag känna mig lite lätt rastlös. Jag har tagit med mig en hel hög med grejor att pyssla med, men jag känner inte riktigt inspirationen. Jag vill hem och packa, slänga, rensa ur, städa. Jag vill till Malmö. (What's new?)
Berättade jag att jag i måndags skickade in uppsägningen på min lägenhet?
Det gjorde jag.
Och det förvånade mig att det kändes så läskigt. Helt plötsligt gick det upp för mig att, även om jag vill det här och ser fram emot det så sjukt mycket, så har jag ingen lägenhet i november. Mitt liv, det där som bara innefattade mig och katten och mina räkningar och min mat och min träning och mitt whatever; det är slut med det nu. Med allt vad det innebär, på både gott och ont.
Så, nu när jag fått ur mig det så kan jag låta mig själv börja pirra över allt annat. Malmöflytt. Samboskap. Kärlek och närhet, gemenskap och utveckling. Att slippa sova ensam, och att verkligen få börja leva mitt liv.
Kommentarer
Trackback
