Sawawa

Oh. My. God.

I fredags åkte jag hemifrån för att parta på Idas inflyttningsfest; tänkte åka hem samma natt, möjligen tidigt på lördagsmorgonen. Den festen var kanon, massa folk, sol, chips, musik, allt sånt.
Dock är det så att han råkar befinna sig i Göteborg, i Fiskebäck närmare bestämt. Även om det var så att det bara gått lite mer än en dygn från det vi skildes åt i Malmö så tyckte jag att det vore korkat att sumpa chansen att få kramas lite. Allt föll på plats, en vild bussfärd och en halvlång vinstinn promenad senare är jag nere i hamnen, och blir uppmött.

Natten som följde var helt fantastisk. Jag träffade en hel hög med underbara människor och jag kan inte med ord beskriva stämningen, en stämning som varade hela helgen. Gemytligt, öppet, trevligt, vänligt, busigt. Vi dekorerar klippväggarna med kritmålningar, fantiserar om överfallsplaner, värmer oss vid elden. Närmare morgonen beger vi oss på utflykt, jag, han, och en snubbe som heter Ole.
Upp och ned för att klippor; eller snarare väldigt mycket upp. Helt plötsligt är vi på den högsta punkten, och den utsikten. Den utsikten. Inte ens en kamera skulle göra den rättvisa; kav stilla hav, klippor, solppgången, bergen, skogarna. Helt otroligt. Helt otroligt.

Sen badade vi näck alla tre i havet, på meditativt underbart sätt. Det alldeles stilla, svala vattnet, saltsmaken, soluppgången, den blå himlen. Han fick noja på blåmusslor, jag fick hålla kurs, sen gick han runt i vattnet och plockade dem med tårna. Jag försökte unvika brännmaneterna, och det gick bra.
Nu kommer den barnförbjudna biten.
Ole verkade ha något sjätte sinne, för han lämnade oss ensamma där vid havet en bra stund. Så där älskar vi, på en stenhäll alldeles vid vattnet, solen torkar våra blöta kroppar och jag tror inte jag behöver ge fler detaljer för att beskriva hur fenomenalt fantastiskt underbart det var.

Någonstans här börjar det bli lätt dimmigt, men vi somnade aldrig, vi fortsatte hänga, prata, umgås, käka. En utflykt görs till Frölunda Torg, jag passar på att åka förbi min mormor och få mig en dusch. Det blev nämligen bestämt att jag skulle hänga på festen som skulle vara på kvällen.
Sara. På en rejvfest.
Det var något av det bästa och roligaste jag någonsin gjort.
Jag är nästan nykter, två öl och lite hasch, men det är precis perfekt, och det finns så mycket att berätta om det att jag inte vet var jag ska börja. Musiken som dunkade från fyra lördag eftermiddag till två på söndagen. Alla vänliga människor, samtalen, känslorna. Tiden som verkade leva sitt eget liv, upptäcksfärder i bergen, meckande på klipporna.
Jag och han somnade någon gång i chillen, i varandras armar och sov gott och ganska länge och sen när vi vaknade så är det dag igen, musiken är fortfarande igång så det är bara att fortsätta festa.

Nu är jag precis hemkommen, nyduschad och jag börjar tina lite. Rivsår, skrapmärken, muskelvärk, ömmande fötter, en avsliten tånagel och en hjärna som är ganska många knop segare än vanligt. Men jag är lycklig, om än mycket trött. Detaljer och roliga anekdoter kommer senare, om det hinner bli lite lugn och ro. Jag har ju inte ens hunnit berätta allt roligt som hände i Malmö sist. Shit, det händer så mycket!