Upp till kamp, kamrater!
Innan jag åkte hit nu fick jag stränga tillsägelser att uppdatera min blogg, och långa inlägg efterfrågades. Nu har det ju gått som det gått med det hittills, dock kommer jag ju vara kvar här en vecka till så det ska nog bli bättre.
I fredags ankom jag alltså till Malmö, och nu i efterhand tycker jag det är helt otroligt att jag lyckades gå upp fyra på morgonen, för att hinna med bussen klockan sex. Men kanske var det tack vare det som jag somnade på bussen från Göteborg och sov bort mer än en timme av resan. Inte undra på att det kändes som det gick fort. Eller så börjar jag bli van.
Är fortfarande förkyld, fast det blir bättre. Men den har gjort lite mer slö än vanligt så helgen har varit väldigt lugn. I fredags kväll var några vänner över och käkade och spelade spel, i lördags sov vi mycket och gick promenader och jag tvättade fönster. Igår...äsch. Jag kommer inte ihåg, dagarna flyter ihop och allt är bara underbart härligt helt enkelt.
Allt blandas och jag är fascinerad och jag skrattar och gråter och allt om vartannat.
Ena stunden ligger jag och läser och han jobbar, i nästa står vi i hallen och spänner ögonen i varandra och diskuterar klassamhället och barn och utbildning, i nästa står jag uppflugen på en stol och tvättar fönster och han ger mig en hejdå-puss innan dörren stängs igen.
Och detta var bara imorse. Så är det hela tiden. Vi dansar i vardagsrummet. Vi sitter mittemot varandra vid köksbordet och diskuterar drömmar. Vi ligger i sängen och fnittrar. Vi springer om varandra när vi duschar och klär på oss.
Vi.
Idag leker jag hemmafru. Fönstertvätt och brödbakning, bädda sängen och städa köket, plocka med kläder och skura badkaret. Det är bara förklädet som saknas.
I fredags ankom jag alltså till Malmö, och nu i efterhand tycker jag det är helt otroligt att jag lyckades gå upp fyra på morgonen, för att hinna med bussen klockan sex. Men kanske var det tack vare det som jag somnade på bussen från Göteborg och sov bort mer än en timme av resan. Inte undra på att det kändes som det gick fort. Eller så börjar jag bli van.
Är fortfarande förkyld, fast det blir bättre. Men den har gjort lite mer slö än vanligt så helgen har varit väldigt lugn. I fredags kväll var några vänner över och käkade och spelade spel, i lördags sov vi mycket och gick promenader och jag tvättade fönster. Igår...äsch. Jag kommer inte ihåg, dagarna flyter ihop och allt är bara underbart härligt helt enkelt.
Allt blandas och jag är fascinerad och jag skrattar och gråter och allt om vartannat.
Ena stunden ligger jag och läser och han jobbar, i nästa står vi i hallen och spänner ögonen i varandra och diskuterar klassamhället och barn och utbildning, i nästa står jag uppflugen på en stol och tvättar fönster och han ger mig en hejdå-puss innan dörren stängs igen.
Och detta var bara imorse. Så är det hela tiden. Vi dansar i vardagsrummet. Vi sitter mittemot varandra vid köksbordet och diskuterar drömmar. Vi ligger i sängen och fnittrar. Vi springer om varandra när vi duschar och klär på oss.
Vi.
Idag leker jag hemmafru. Fönstertvätt och brödbakning, bädda sängen och städa köket, plocka med kläder och skura badkaret. Det är bara förklädet som saknas.
Kommentarer
Trackback
