Det löser sig

Jag har ont i tungan av att gå och svälja ned tårarna hela tiden.
Jag vet ingenting längre och jag hatar tomheten och jag önskar att jag vore stark nog att släppa kontrollen. Men jag vågar inte göra det ensam, åh älskling, jag behöver dig. Det irriterar mig på något avlägset sätt, men det spelar ingen roll, för jag är här och min lägenhet är tom och tyst. Fick massa skivor idag, men jag orkar inte, det får inte plats i mitt huvud nu. Tystnaden behövs men jag orkar inte med den.
Jag kämpar mot impulsen att krypa in i ett hörn och gömma mig, krypa in i väggen och försvinna, sluta existera. Just nu, när ångesten bara finns utan orsak, nej, det finns en orsak, jag vet, men jag vågar inte öppna ögonen och se den.

Berätta för mig. Snälla, berätta för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0