Sawawa

Jag vaknade imorse, av väckarklockan, men det gjorde inget, för jag kände med en gång i magen att det är en bra dag. Så låg jag mitt i sängen, i en underlig ställning som jag inte kan beskriva, med täcket liksom vridet under mig. Rummet var ljust, himlen utanför jämngrå, men en ljusgrå färg dock. Jag halvsover, och ler lite åt mina drömmar, eller tankar, vad man nu kallar det för. Nattsvetten gör en liten rännil mellan mina bröst och jag sparkar av den sista biten täcke som faktiskt låg på min kropp.

Vart tog det vägen? Nu, bara några få timmar senare är jag övertygad om att något är fel på något, för jag fryser på ett sätt som jag bara brukar göra när det är mitt i vintern. Hela min lägenhet är råkall, och det spelar ingen roll att jag bygger bo under mitt extremt varma täcke, eller dricker te, eller tar en varm dusch. Det är inte jag som fryser, det är lägenheten som är kall.

Inatt blev en natt av telefonsamtal, först ett lite kortare med fantastiska Nathalie, och sen ett ganska långt med en viss person. Fast min röst blev sådär porrhes av trötthet gjorde det inget, det var härligt att prata om allt och ingenting och ösregn och blixtrar och seveneleven och vänskap och menstrationscykler och drömmar och planer och komponering och sömn och barnmördande och självskabeteende.

Om några timmar drar jag till Göteborg för fika med tidigare nämnda flicka, jag ska bara arbeta upp såpass värme att jag kan röra mig utan att huttra så jag kan ta på mig kläder och äta och hej och hå.