Sawawa

De två dygnen är till ända, och det blev väl inte som jag tänkt. Om jag nu hade förväntat mig något? Men jag överlevde, och är ute på andra sidan och känner mig liksom hudlös. Har fortfarande inte konfronterat mitt kontrollbehov, verkligheten skrämmer mig, och jag försöker lämna beslut åt andra.

Så, nu är mobilen på igen, och jag har aldrig haft den avslagen så länge, någonsin. Det var skönt, och det bar faktiskt emot att sätta på den. Men nu är som sagt min eviga följeslagare med mig igen, om det mot förmodan skulle vara någon som vill mig något.