Sawawa

Jag slits mellan att känna att jag är på helt fel plats, och att jag är precis där jag ska vara. Har hängt i skolan några timmar nu, snackat med lärare, skrivit uppsats, druckit kaffe, bokat möte med rektorn, fått betyg. Just här, i skolan, känner jag mig helt hemma trots att jag egentligen glider runt i ett ingemansland. Det är bara några få dagar kvar nu, sen är det färdigt. Sen har jag faktiskt sommarlov, vad underligt det känns.

Imorse när jag vaknade förstod jag först inte var jag var. Jag nästan grät när jag kom ut i badrummet och började fixa, för det kändes så himla fel. Fel lägenhet, fel vy från fönstret, fel ljud, fel fel fel. Fel att vara ensam, att inte vakna av kyssar i nacken, fel att inte ha någon att (inte) äta frukost med. Fel att komma hem och undertrycka känslan av att vilja ta fram flyttkartongerna och börja packa. 

Just nu jobbar jag mycket med mitt tålamod, mycket för att hålla stressen under kontroll. Jag kämpar för att hitta lugn, att hitta ro att bara vara. Jag blir förundrad över hur jag i en pulserande bullrig hektisk stad kan känna mig totalt lugn, och att med en gång jag sätter min fot här på slätten så kommer massa nervös energi över mig. Jag känner mig stressad, en helt obefogad stress. Så jag ber mig själv att andas, försöker kanalisera energin, glädjas över det som finns. 

Nu tänker jag kapa bilen, åka och handla, och sen laga massa mat och städa. Det är bra aktiviteter tror jag.