Just to be as tough as you
Med stor möda lyckas jag på lördagsmorgonen gå upp i tid, trots endast några få timmars sömn. Gör allt sånt där man gör, tar sen bussen till stan och vidare till Göteborg. Där möter Jonas mig. Tillsammans går vi på en lite promenad, sen efter en spårvagnstur hamnar vi i Slottsskogen med en kasse öl.
- Det här är livet, suckar jag lyckligt.
- Och det där är väl typiskt att säga när solen lyser och man har lite öl i kroppen, svarar Jonas lite skeptiskt. Men jag tror han ler. Jag vet inte, eftersom jag har fullt upp med att njuta av livet.
Öl eller inte öl, det är underbart att få ligga på en gräsmatta mitt i stan med en bra människa. Avslappnat, soft, lugnt. Djupa diskussioner och småprat, tystnad och skratt blandat i en salig röra. Utvärderingar av alla joggare, överlag betrakta alla som rör sig förbi oss. Spårvagnarna gnisslar, fiskmåsarna för ett himla liv och det är sommar.
Det är livet.
Likt Stålmannen svidar jag sen om på kvällen, och förbereder mig för nästa aktivitet för dagen. Nathalies födelsedagsmiddag! Massa folk på en härlig liten restaurang, god mat, vin, prat om muffins och piercingar. Vidare var det utgång till Gretas, och dans dans dans. Basen i blodet och rytmen i kroppen och let your hair down, babe.
Sen tackar jag min kondition. Lite oförhappandes med tanke på min katt, och att få ut min väska som ligger i ett skåp på centralen så cirkus 00.17 bestämmer jag mig för att chansa på att hinna med sista tåget hem. Som går 00.32. Det var bara att ta av sig de högklackade, vad annars? skorna, vika upp byxorna och springa. Så jag springer. Ut på Östra Hamngatan, i regnet, över Brunnsparken, bort till Drottningtorget, genom centralen till skåpen, låsa upp och hämta väskan, och tillbaka upp, ut till perrongen.
Puh. 00.31.
Väl på tåget slår det mig hur trött jag är. Men lycklig. Jag är så tacksam över att jag får uppleva så mycket, träffa så mycket bra folk och se så vackra saker. Göra så vackra saker. När jag haltar hemåt från bussen gör det inte ens något att solen har gått upp, och att jag har skoskav som blöder och känner att jag slitit lite för mycket på min kropp. Det gör ingenting alls. För just det gör att det är fullkomligt underbart att krypa ned i sängen och somna, och sova i nära tolv timmar.
- Det här är livet, suckar jag lyckligt.
- Och det där är väl typiskt att säga när solen lyser och man har lite öl i kroppen, svarar Jonas lite skeptiskt. Men jag tror han ler. Jag vet inte, eftersom jag har fullt upp med att njuta av livet.
Öl eller inte öl, det är underbart att få ligga på en gräsmatta mitt i stan med en bra människa. Avslappnat, soft, lugnt. Djupa diskussioner och småprat, tystnad och skratt blandat i en salig röra. Utvärderingar av alla joggare, överlag betrakta alla som rör sig förbi oss. Spårvagnarna gnisslar, fiskmåsarna för ett himla liv och det är sommar.
Det är livet.
Likt Stålmannen svidar jag sen om på kvällen, och förbereder mig för nästa aktivitet för dagen. Nathalies födelsedagsmiddag! Massa folk på en härlig liten restaurang, god mat, vin, prat om muffins och piercingar. Vidare var det utgång till Gretas, och dans dans dans. Basen i blodet och rytmen i kroppen och let your hair down, babe.
Sen tackar jag min kondition. Lite oförhappandes med tanke på min katt, och att få ut min väska som ligger i ett skåp på centralen så cirkus 00.17 bestämmer jag mig för att chansa på att hinna med sista tåget hem. Som går 00.32. Det var bara att ta av sig de högklackade, vad annars? skorna, vika upp byxorna och springa. Så jag springer. Ut på Östra Hamngatan, i regnet, över Brunnsparken, bort till Drottningtorget, genom centralen till skåpen, låsa upp och hämta väskan, och tillbaka upp, ut till perrongen.
Puh. 00.31.
Väl på tåget slår det mig hur trött jag är. Men lycklig. Jag är så tacksam över att jag får uppleva så mycket, träffa så mycket bra folk och se så vackra saker. Göra så vackra saker. När jag haltar hemåt från bussen gör det inte ens något att solen har gått upp, och att jag har skoskav som blöder och känner att jag slitit lite för mycket på min kropp. Det gör ingenting alls. För just det gör att det är fullkomligt underbart att krypa ned i sängen och somna, och sova i nära tolv timmar.
Kommentarer
Trackback
