Vad sa du sa du?

Det finns lite olika infallsvinklar här.

Antingen kan jag glädjefullt meddela att jag faktiskt har ett liv, saker att göra och jag förstår inte alls varför jag mådde dåligt över idel tomma dagar i kalendern.
Eller, så kan jag börja panika (okej, nu gör vi verb av...eh, är panik ett substantiv?) över att jag har så mycket att göra och hinna med nu, för helt plötsligt så fick jag fruktansvärt mycket saker att fixa och beklaga mig lite över att jag känner mig lite stressad. Ketchup-effekt liksom, allt på en gång. Är jag egentligen förvånad?  

Jag kan också bara berätta att igår var helt galen, Göteborg och Nathalie och Ida, och Falköping och tågresor och nyutkomna bögar och spädbarn och ölflaksdiskussioner, och att idag har varit för lite sömn, träning, bilkörning, flörtande på McDonalds och städning. Vidare idag blir det ännu mer städ, second hand, biblioteket, ICA och annat sånt där pill, som tvätt och laga mat och läsa ut min bok.

Imorgon får jag besök i form av min moster Nenna och kusin Siri, och så måste jag göra kort, och jag vill verkligen åka inlines, och jag hoppas på mer besök och det var så länge sen jag hängde med Isha, och jag vill dricka vin och åka in till stan och köpa en klänning och boka mamma för att sy om kläder och herre min je...Dessutom har jag pratat med rektorn, bokat möte med Försäkringskassan, längtar fortfarande bort, eller eventuellt istället att någon kommer hit. Vilket som, bara det händer något.

Äh. Jag vill bara le! Bubbel i hela kroppen. Kärlek.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0