Sawawa

Inatt, när jag var sjukt inspirerad och verkligen ville skriva så kunde jag inte logga in. Nu kan jag logga in, men allt det som flödade i mig inatt har hunnit ut, bort, och kvar sitter jag med vardagen på något vis.
Men, jag kommer ihåg vad som gjorde mig så begeistrad, som alltid med jämna mellanrum får mig att tappa andan och jag kan inte tro min stora tur. Mina vänner.
Mina underbara, fantastiska, otroligt stöttande, roliga, hjälpsamma, lugnande vänner.

Igår fikade jag med Nathalie, och det är som alltid fantastiskt. Hon står ut med mitt pladdrande, mina inkonsekventa, icke politiskt korrekta uttalanden, mina dåliga skämt och förvirrade hjärna. Hon är så bra, och jag känner mig priviligerad som får ta del av hennes liv.
Sen, när jag skulle hem, och tåg och bussar aldrig matchar, så hoppar Sara in i bilen, trots två sjuka barn hemma, och hämtar mig, så jag slipper sitta och vänta. Säger inget om att jag är tyst och trött, utan bara är.
Och när jag öppnar dörren hem till mig så är maten precis klar. Isha står ute i köket och pillar med det sista, och jag får nöjet av att sätta mig vid dukat bord hemma hos mig själv och äta sjukt god mat. Sedan diskade hon, och jag fick av mig smink och kläder, och sen låg vi i min säng resten av kvällen och läste tidningar.

Självklart finns det andra, fler, det finns Elin, som alltid konstant är bra, som man alltid kan höra av sig till, hur lång tid det än har gått. Anton, Erika, Mimmi, Miriam, vänner som jag inte träffar så ofta, men jag vet ändå på något vis att de är där. Och de är de bästa.

Jag saknar absolut ingenting, jag har allt och lite till i mina vänner, och jag älskar dem.