Sawawa

Brun, lycklig, sönderslagen, trött, hungrig, lat och stressad. Pank, borde plugga;städa; något nyttigt, inte sitta här. Orkar inte riktigt tänka, fokusera. Det är mycket nu, mycket i huvudet, mycket i hjärtat, mycket i själen. I all lycka känner jag mig underligt misslyckad, eller som att jag kommer misslyckas. Jag är odiciplinerad och förstår inte varför jag inte pluggar, fram med böckerna, försvinna in i en värld av franska verb, eller kommunikation i samhället, eller recensera 'Gökboet' eller lära mig något om någon religon. Plugga ord, läsa texter, skriva åsikter tänka tänka tänka tänka.
Saknar något, någon, någon. Denna någon är mystisk, vet inte ens om denne existerar. Vill ha en kram, en kropp, en andedräkt, en röst. Någon som faktiskt lyssnar på mig. Ingen känner mig längre, men det är som om vissa ser mer än andra. Isha, självklart. Men ändå inte, hon är som en kroppsdel, som bara ska finnas.
Jag vill att någon ska vilja ha mitt sinne. Hela min själ. Äga den, älska den, ta hand om den.
Jag längtar efter att få bryta ihop lite, släppa allt. Att någon säger att det ordnar sig, och gör te och kramar mig och bara finns, finns för mig.
Nu får det snart inte plats mer i mig. Jag är trött, vill sova, vill inte vara här, vill bort, borde verkligen verkligen verkligen packa upp, pluggam städa, handla, leta fram papper, söka sommarjobb, träna. Orkar inte.