Sawawa

Jag sitter och väntar på att klockan ska bli nio.
Då slutar en viss person jobbet. Och då hoppas jag på en lång telefonsejour.
Jag saknar hans röst. Redan.
Det är skimmrande nytt än. Ofattbart nytt, alldeles nyfött. Jag är inte rädd, endast förväntansfull. Glad. Jag välkomnar pirret i magen, omfamnar det. Det här kan faktiskt vara början på något, något riktigt. Något stort. Något viktigt. Och jag ler som ett fån, och läser hans sms om och om igen. Hans raka ord, hans oräddhet attraherar mig.
Sen gjorde han det vackraste någon gjort för mig.
Ett musikstycke tillägnat mig.
Jag lyssnar på det om och om igen, och jag hör mig i tonerna och ackorden. Jag hör oss. Redan innan han sa att han tillägnade den till mig så visste jag att han haft mig i tankarna när han satte sig vid pianot. Det hördes, på något sätt. Det är den där berömda intutionen.

'Jag tänker på dig, darling'