Du ser inte men hör hur jag frågar
Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag vore drogad. Min kropp känns tung och långt borta, det pirrar och sticker så underligt överallt. Jag är yr i huvudet, och känner mig totalt disconnected. Försöker mig på att skriva nu, men det går långsamt, och jag måste tvinga fram varje ord. Ändå känns det som jag måste, som för att tvinga saker att röra på sig. Kanske släpper det då?
Mitt hjärta dunkar hårt.
Jag vill gråta, men förstår inte varför.
Luften räcker inte riktigt till. Det är svårt och tungt att andas.
In. Ut.
Du fattas mig, åh, om jag kunde erkänna för mig själv hur mycket.
Jag vill inte att det ska kretsa kring dig.
Men jag längtar så.
Kanske sörjer jag din blindhet. Eller min naivitet.
Det gör ont i käkarna.
Snälla. Nu behöver jag tas om hand.
