Sawawa

Det kan tyckas romantiskt att vandra på nattomma gator i en stor liten stad. Det kan tyckas vackert att hand i hand med en vän se morgonljuset sträcka ut sig över himlen. Det kan tyckas filmiskt att  till fiskmåsarnas första skrin sitta på en trottoar och hålla om någon man håller mycket av. 
Det kan tyckas allt detta, och på någon nivå är det säkert så, men samtidigt är det helt det motsatta. Det är frustrerande att se en vän förstörd, det skär i en att värma en frusen hand men inte kunna laga, det sprider en sorg att behöva hålla om, behöva trösta. 
Fuck off, det här är min vän och du ska inte behandla henne så. Hon är så sjukt jävla bra, och fattar du inte att ta vara på det, så är det dig det är mest synd om. Du gör henne inte illa, fatta!?
Vill jag skrika, men gör det inte. Istället tänder jag en cigarett och stoppar i hennes mun, håller om och kramarkramarkramar och hoppas att min värme ska nå in i henne.

Klockan är sent, eller tidigt, beroende på hur man ser det. Ännu har vi inte somnat, och jag vet inte om vi kommer göra det snart heller. Men som alltid, jag är i Göteborg och en lycka sprider sig i min kropp, vad som än händer här är jag alltid lycklig. Jag är liksom på rätt plats.