Jag vet att jag döljer en sanning

Dina ord tog ned mig, och jag vill inte att det ska vara så. Egentligen sa du inget speciellt alls, men jag vet. Nu känns det dumt att skriva att jag vet vad du tänker, men...Jag vet. Den där kontakten, den är inte bruten, och jag vet. Jag vill inte känna det. Jag vill faktiskt inte veta.
Ännu är inget färdigt, men jag har bytt blad. Det där pling-plongljudet hördes, och jag vände blad och fortsatte läsa. Jag har inte råd att stanna upp i något som kanske inte ens existerade, jag har inte riktigt mentaliteten att leva i något som inte finns. Kanske ifrågasätter jag äktheten. I mitt huvud är det mer än surrialistisk dröm än en verklighet. Jag behöver en konkret verkligenhet.
Kanske står jag vid ett vägskäl. Kanske är det nu jag måste välja.
Och kanske är det nu jag väljer bort dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0