Sawawa

Jag väljer kärleken.
Från och med nu väljer jag alltid kärlek, och det är idiotsäkert, för allt är kärlek.
Jag väljer att älska, att alltid älska, att alltid se kärleken, i allt.
I kärlek finns ingen rädsla. Ingen oro. Ingen ängslan.
I kärlek finns bara glädje och lycka. Himlastormande jubel.

Likt Hans och Greta följde smulorna hem, kan jag nu se att jag har vandrat en tydlig väg mot detta mål. Ibland har jag blivit vilsen, inte kunnat se nästa bit, och alltså inte varit säker vart jag skulle gå.
En smula var när jag häromdagen skulle fylla i en sådan där 'Vad tycker du?'-ruta, och frågan var:
När sa du senast 'Jag älskar dig' till någon?
Sen fanns det olika svarsalternativ;
Idag, En vecka sedan, En månad sedan, Ett halvår sedan, Över ett år sedan.
I vanliga fall klickar jag i ett svar utan att tänka så noga, men vid det här hajade jag till.
Sen kunde jag känna hur jag bleknade av chocken.
Jag älskar så många människor i mitt liv, men jag har inte sagt det högt på över ett år.
ETT ÅR.
Sen började jag gråta.
Inte för att man ska gå runt och slänga ur sig de där orden hursomhelst, men när jag faktiskt älskar, då borde jag väl säga det? Visst borde jag kunna säga det, till dem som jag faktiskt har närmast hjärtat?

Sen är det det andra med det tredje, men det där ögonblicket kommer jag alltid komma ihåg. Jag vill aldrig glömma det. För det ska påminna mig om det viktigaste, det största, det vackraste, det godaste.
Kärleken.