Sawawa

Och så vaknar man upp med en underlig smak i munnen, solen lyser ute och jag tror att jag snoozat en gång med mobilen. D. tvärsätter sig upp och halvskriker
 '- Jag har försovit mig!?'
Klockan är inte ens åtta.
Den riktiga väckarklockan har inte ens ringt.
Jag får visa på tre olika klockor att det är lugnt, den är bara tio i.
Först då tror han mig.

Inatt, innan jag kunde somna, började jag fråga mig själv varför jag ofta skjuter upp saker och ting. Är det inte helt akut, och kanske lite obekvämt eller krävande så är det väldigt lätt att det bara...skjuts upp, tills det är akut och panik.
Nu är det ändå mig vi pratar om, Sara. Världsbäst på planering och organisering och framförhållning. Jag menar, jag är ju sällan, om inte aldrig, sen med något. Men sista minuten, hej!
Borde gå till botten med detta.
Lägga tarot, meditera, pendla, fundera, skriva och diskutera detta. Varför skjuter jag upp saker?
Är jag en fegis?
Handlar det om prioriteringar?
Lockar jag omedvetet till mig stressiga situationer?
Försöker jag skapa problem bara för att mitt liv skulle vara alldeles för problemfritt annars?

Exempel: På onsdag, om FEM dagar, ska jag hålla en föreläsning.
En föreläsning som jag inte gjort, arbetat med eller utvecklat på ett år.
Jo, jag har tagit fram papperna.
Jag har läst igenom dem. Skrivit ett par anteckningar.
Men det är långt ifrån tillräckligt med tanke på att jag ska säga vettiga saker i en timme, vettiga, relevanta saker. På onsdag. Om fem dagar.
Och med tanke på måndagens megalektion i franska, så kan jag inte under de närmaste fem dagarna ägna mig helt och hållet åt det här.

Åhå, det går bra det här.