I denna ljuva sommartid
Nä, nu är det lite sådär igen. Att det har hänt så mycket att det där med uppdatering blir satans svårt. Att bara ta det i stolpar blir så platt och stelt och ja...stolpigt.
Vi kan ändå börja med den stora dagen D. D som i Dansmanifestation, som vi har fixat, trixat, peppat och ordnat för i flera veckor. Nu var det dags! Jag började dagen med att gå upp och baka bröd, och sedan bjuda Daniel, Ole och Linda på brunch. Mätta och belåtna beger vi oss mot samlingsplatsen. Väl där upptäcker vi den första missen i vårt projekt. Vi har inget som påvisar vem som hör till de som vill dansa. Detta leder till en del förvirring, men också att vi raggade upp en del folk från gatan. Så blir det när man kontaktar folk som ser dansanta ut.
Sedan bar det av mot torget, mötte upp ytterligare några fina människor. Prick 13.00 slår alla igång sin musik och the magic happen. Organisk transmusik i lurarna, sol, dansande vänner inom synhåll och flanerande shoppingmänniskor som stannar, tittar, filmar, tar kort, skrattar och ser förvirrade ut. Några verkade förstå lite vad det var frågan om, slog på sin egen mp:3 och dansade med.
Jag ville aldrig att de 25 minutrarna skulle ta slut.
Efter återsamling och eftersnack drog vi hem hit, ett gäng på nio personer. Då var det trångt till bristningsgränsen i vår lilla lägenhet, men mysigt, och varmt. Te och snack, vattenpipa och mat. När folk började droppa av blev det tid att duscha och svida om till skogsfestarkläder. Promenad genom stan, tåg till Ystad.
Årets första skogsfest blev i en glänta precis intill stranden. Mer än så kan jag nästan inte säga, för det var helt otroligt fantastiskt. Musiken lämnade en del att önska, men det fanns gott om trevliga människor och omgivningar att utforska. Vi springer runt hela natten och först framåt åtta på morgonen hittar vi en härligt soligt plätt och somnar...
...vaknar såklart helt varma och solbrända några timmar senare, av att musiken tystnar. Försökte ta årets första dopp, men när jag kommit i till midjan pallade jag inte längre. Sjukt kallt!
Väl hemma somnar vi en efter en, sov tungt i tolv timmar. Vaknade åtta i morse och hade svårt att få koll på vilken dag det var. Men nu börjar jag komma i fas med livet och vardagen igen.
Vi kan ändå börja med den stora dagen D. D som i Dansmanifestation, som vi har fixat, trixat, peppat och ordnat för i flera veckor. Nu var det dags! Jag började dagen med att gå upp och baka bröd, och sedan bjuda Daniel, Ole och Linda på brunch. Mätta och belåtna beger vi oss mot samlingsplatsen. Väl där upptäcker vi den första missen i vårt projekt. Vi har inget som påvisar vem som hör till de som vill dansa. Detta leder till en del förvirring, men också att vi raggade upp en del folk från gatan. Så blir det när man kontaktar folk som ser dansanta ut.
Sedan bar det av mot torget, mötte upp ytterligare några fina människor. Prick 13.00 slår alla igång sin musik och the magic happen. Organisk transmusik i lurarna, sol, dansande vänner inom synhåll och flanerande shoppingmänniskor som stannar, tittar, filmar, tar kort, skrattar och ser förvirrade ut. Några verkade förstå lite vad det var frågan om, slog på sin egen mp:3 och dansade med.
Jag ville aldrig att de 25 minutrarna skulle ta slut.
Efter återsamling och eftersnack drog vi hem hit, ett gäng på nio personer. Då var det trångt till bristningsgränsen i vår lilla lägenhet, men mysigt, och varmt. Te och snack, vattenpipa och mat. När folk började droppa av blev det tid att duscha och svida om till skogsfestarkläder. Promenad genom stan, tåg till Ystad.
Årets första skogsfest blev i en glänta precis intill stranden. Mer än så kan jag nästan inte säga, för det var helt otroligt fantastiskt. Musiken lämnade en del att önska, men det fanns gott om trevliga människor och omgivningar att utforska. Vi springer runt hela natten och först framåt åtta på morgonen hittar vi en härligt soligt plätt och somnar...
...vaknar såklart helt varma och solbrända några timmar senare, av att musiken tystnar. Försökte ta årets första dopp, men när jag kommit i till midjan pallade jag inte längre. Sjukt kallt!
Väl hemma somnar vi en efter en, sov tungt i tolv timmar. Vaknade åtta i morse och hade svårt att få koll på vilken dag det var. Men nu börjar jag komma i fas med livet och vardagen igen.
Kommentarer
Trackback
