Ibland lever man en dröm
Till slut snubblar jag in i lägenheten lördag eftermiddag, ner i sängen och totalsomnar. Vaknar några timmar senare. Tar tempen. Har feber. Somnar igen, vaknar först åtta på kvällen. Tar alvedon, och mår lite bättre. Har konstigt nog inga andra symtom än feber. Ja, förutom röran i huvudet och känslan av utmattning...
...men det var ju inte så det började. Det började ju faktiskt redan torsdagen;
Duschad, mätt och allt fixat tar vi oss ut ur lägenheten runt 13.00. Ner till centralen, tåg till Svarte. Bil till Ystad, äta macka, plocka upp fler folk vid tåget. Packar in oss i bilen och far till Katja. Landar där någon gång runt 17.00. Äter mat, snackar och chillar. Mycket folk i hennes lilla hus. Vid 21.00 tiden kör vi i kolonn mot festen vid Vägs ände, som verkligen ligger mitt ute i ingenstans. Kommer precis lagom till eldshowen och braständingen. Står där på ängen, hundratals människor och betraktar elddansarna. Trummorna är taktfasta och luften är klar och kylig. När elden tänds med ett lite dån bildas en liten våg av hetta. Nu kommer vårvrålet. Vi står där runt elden och skriker allt vad vi har, upp mot den stjärnklara himlen. Skriker, skriker och markerar att nu, nu är det vår.
Går upp mot gården. Överallt är det ljusdekorationer. Små färgglada lampor i träden, stora ljusarrangemang, strålkastare och levande eldar. Uppe på loftet spelar ett band. Daniel, Ole och jag börjar vår resa.
När det slår på väntar vi på att PuleJam ska spela. Mitt i väntan blir det cirkusföreställning; tre otroligt duktiga människor jonglerar, balanserar och krumbuktar sig. Balanskonsterna och akrobatik avlöser varandra. Sitter som ett barn och bara gapar. Kan inte ens applådera, det liksom stör koncentrationen.
Resten av natten är brottsstycken. Dans till PuleJam. Hittade ett rum med härlig techno, och dansade där ett bra tag. En del promenader fram och tillbaka till bilen. Utforskningar. Äventyr. Någongång börjar solen gå upp, och det blir ljus igen. Ännu mer utforskande. När klockan närmar sig 08.00 känns det i kroppen att jag varit vaken mer än 24 timmar. Vi hämtar våra sovsäckar och en filt och gör oss en liten bädd uppe på det nu nästan tomma loftet. Under oss dunkar musiken. Utanför skiner solen.
Efter tre timmar av slumrande tar vi oss upp och ut. Dansgolvet har flyttats ut i solen på gården och vi går genast in i transen. Dansar, dansar, dansar. Går runt och tittar på saker i dagsljus. Ligger i solen och halvsover, känner mig som en katt. Lyckas få en snygg solglasögonbränna, näsan är kalasröd. Överallt sitter, ligger, står och dansar människor. Alla är slitna, men glada. Musiken, musiken, musiken.
Till slut framåt eftermiddag har vi packat ihop oss och in i bilen. Iväg mot Katja igen, får ta ett bad. Oh, ljuva känsla. Att bli riktigt varm och mjuk efter en natt med så mycket kyla. Känner mig som en ny människa, trots samma dammiga kläder som natten innan. Nu bär det av till nästa fest.
Det är en gammal fabrik, ett tegelbränneri. Vi är där tidigt, redan vid 20.00. Vännen Ludde ska dekorera, vi blir arbetsmyror. Sätter upp drops, städar, tänder levande ljus, ordnar med projektorer och madrasser. Någonstans börjar det strömma in lite folk, musiken sätts på och vi ordnar fortfarande i chillen. Jag är trött, tröttare och...somnar. Blir väckt runt 23.00 och vi tar det gemensamma beslutet att inte stoppa i oss mer knark och dansa hela natten (igen) utan ta oss hem till Ole. Där somnar jag som en stock, invirad i min sovsäck på hans soffa.
Vaknar 11.15 på morgonen. Det är ljust ute igen. Daniel sover på den andra soffan, Ole på en madrass på golvet. Katten spinner. Vi packar ihop oss ganska fort, tar oss mot Ystad. Måste få i oss något att äta. Det är i kön till McDonalds som yrseln slår till och jag tror att jag måste kräkas. Lyckas undvika det, men orkar inte äta så mycket. Bilresan till Malmö är en liten dimma.
Till slut snubblar jag in i lägenheten lördag eftermiddag 15.15, ner i sängen och totalsomnar. Vaknar några timmar senare. Tar tempen. Har feber. Somnar igen, vaknar först åtta på kvällen. Tar alvedon, och mår lite bättre. Har konstigt nog inga andra symtom än feber. Ja, förutom röran i huvudet och känslan av utmattning...
Puh, vilken helg. Vilket fantastiskt äventyr.
Just love the hippielife.
...men det var ju inte så det började. Det började ju faktiskt redan torsdagen;
Duschad, mätt och allt fixat tar vi oss ut ur lägenheten runt 13.00. Ner till centralen, tåg till Svarte. Bil till Ystad, äta macka, plocka upp fler folk vid tåget. Packar in oss i bilen och far till Katja. Landar där någon gång runt 17.00. Äter mat, snackar och chillar. Mycket folk i hennes lilla hus. Vid 21.00 tiden kör vi i kolonn mot festen vid Vägs ände, som verkligen ligger mitt ute i ingenstans. Kommer precis lagom till eldshowen och braständingen. Står där på ängen, hundratals människor och betraktar elddansarna. Trummorna är taktfasta och luften är klar och kylig. När elden tänds med ett lite dån bildas en liten våg av hetta. Nu kommer vårvrålet. Vi står där runt elden och skriker allt vad vi har, upp mot den stjärnklara himlen. Skriker, skriker och markerar att nu, nu är det vår.
Går upp mot gården. Överallt är det ljusdekorationer. Små färgglada lampor i träden, stora ljusarrangemang, strålkastare och levande eldar. Uppe på loftet spelar ett band. Daniel, Ole och jag börjar vår resa.
När det slår på väntar vi på att PuleJam ska spela. Mitt i väntan blir det cirkusföreställning; tre otroligt duktiga människor jonglerar, balanserar och krumbuktar sig. Balanskonsterna och akrobatik avlöser varandra. Sitter som ett barn och bara gapar. Kan inte ens applådera, det liksom stör koncentrationen.
Resten av natten är brottsstycken. Dans till PuleJam. Hittade ett rum med härlig techno, och dansade där ett bra tag. En del promenader fram och tillbaka till bilen. Utforskningar. Äventyr. Någongång börjar solen gå upp, och det blir ljus igen. Ännu mer utforskande. När klockan närmar sig 08.00 känns det i kroppen att jag varit vaken mer än 24 timmar. Vi hämtar våra sovsäckar och en filt och gör oss en liten bädd uppe på det nu nästan tomma loftet. Under oss dunkar musiken. Utanför skiner solen.
Efter tre timmar av slumrande tar vi oss upp och ut. Dansgolvet har flyttats ut i solen på gården och vi går genast in i transen. Dansar, dansar, dansar. Går runt och tittar på saker i dagsljus. Ligger i solen och halvsover, känner mig som en katt. Lyckas få en snygg solglasögonbränna, näsan är kalasröd. Överallt sitter, ligger, står och dansar människor. Alla är slitna, men glada. Musiken, musiken, musiken.
Till slut framåt eftermiddag har vi packat ihop oss och in i bilen. Iväg mot Katja igen, får ta ett bad. Oh, ljuva känsla. Att bli riktigt varm och mjuk efter en natt med så mycket kyla. Känner mig som en ny människa, trots samma dammiga kläder som natten innan. Nu bär det av till nästa fest.
Det är en gammal fabrik, ett tegelbränneri. Vi är där tidigt, redan vid 20.00. Vännen Ludde ska dekorera, vi blir arbetsmyror. Sätter upp drops, städar, tänder levande ljus, ordnar med projektorer och madrasser. Någonstans börjar det strömma in lite folk, musiken sätts på och vi ordnar fortfarande i chillen. Jag är trött, tröttare och...somnar. Blir väckt runt 23.00 och vi tar det gemensamma beslutet att inte stoppa i oss mer knark och dansa hela natten (igen) utan ta oss hem till Ole. Där somnar jag som en stock, invirad i min sovsäck på hans soffa.
Vaknar 11.15 på morgonen. Det är ljust ute igen. Daniel sover på den andra soffan, Ole på en madrass på golvet. Katten spinner. Vi packar ihop oss ganska fort, tar oss mot Ystad. Måste få i oss något att äta. Det är i kön till McDonalds som yrseln slår till och jag tror att jag måste kräkas. Lyckas undvika det, men orkar inte äta så mycket. Bilresan till Malmö är en liten dimma.
Till slut snubblar jag in i lägenheten lördag eftermiddag 15.15, ner i sängen och totalsomnar. Vaknar några timmar senare. Tar tempen. Har feber. Somnar igen, vaknar först åtta på kvällen. Tar alvedon, och mår lite bättre. Har konstigt nog inga andra symtom än feber. Ja, förutom röran i huvudet och känslan av utmattning...
Puh, vilken helg. Vilket fantastiskt äventyr.
Just love the hippielife.
Kommentarer
Trackback
