Sawawa

(Nu, långt om länge, börjar det klia i bloggfingrarna igen. Ser man på.)

Idag gav mig själv ledigt. Eller inte ledigt i egentlig bemärkelse, men jag ställde in två möten för att verkligen kunna plugga. Nu är klockan cirka 12.40. Jag har varit vaken sedan cirka 08.30. Hur mycket har jag pluggat?

Helt rätt svar. Inget alls. Istället har jag gosat, ätit frukost, hängt på facebook, haft jobbsamtal, svarat på mejl, bokat tågbiljetter, diskad, borstat håret och läst bloggar.

Sen så är det så himla härligt väder. (20 grader, sol och varma vindar) Så just nu är planen att ordna en pastasallad, packa med sig katt, böcker, filt och mat ut på gården och chilla där. Hur mycket kommer jag få pluggat då?

Precis, inte mycket alls förmodligen.

Och sen vill jag baka bröd. Och sortera tvätt. Och egentligen vill jag träna också. Och titta på film. Och ta ett bad. Och laga någon spännande middag som involverar potatis, fetaost och kanske palsternacka.

Det ska bli spännande att se hur mycket pluggande det faktiskt blir av.

Det är vackert att vakna av att rummet badar i ljus, trots den tidiga timmen.

Det tar liksom stopp när jag ska skriva. Allt snurrar på och det händer så mycket, hela tiden. Vilken vinkel? Vilken aspekt? Vad av detta i ett hav av händelser borde jag berätta om?
Men det är fint med mig.

Särskilt nu när ljuset fyller mig med energi.

Värme längs ryggraden.
En inte helt oangenäm klump i halsen.
En pirrande sugande känsla i magen.
Rusande tankar, och att tappa andan. Som precis innan man hoppar.

Känner vi igen det här?

Tid på Ungdomsmottagningen, 10.30. Det gick fort och dessutom med en trevlig överraskning; tydligen är preventinmedel gratis i Skåne tills man fyller 21. Yes!
Sen skulle jag beställa mina glasögon hos optikern. Men de bågar jag bestämt mig för har hunnit utgå ur sortimentet, så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. En del av mig blir fem år och vill bara skita i hela grejen.
Nu är det en eftermiddag med städning, plock och ordnande. Sen ska jag göra mig fin, gå på kör och efter det är det en dejt med Christina som gäller. Middag och hem på te efter det.

Det är det här med att känna att man vill skriva
och har saker att skriva om
för det händer så sjukt mycket i mitt liv
så jag kan inte skylla på brist på uppslag
Men när man finner sig i positionen då man faktiskt
måste
censurera
för vissa saker är det inte bra om vissa vet
och vissa händelser ska man nog hålla för sig själv och
de närmaste
Så när man sitter här och vill kommunicera
inspirera, reflektera
men finner sig munkavlad av samhället
människor
det trånga medvetandet

Höj det, höj det,
upp till kamp!

Idag har jag en underlig hjärtklappning och en klump i halsen.
Kan inte för mitt liv komma på varför.
Resfeber känns närmast, men det verkar ändå inte rätt. Jag känner mig avslappnad inför att åka, jag vet vart jag ska och ungefär vad jag ska göra. Ska börja packa idag så att jag känner att jag har koll. Och att hänga i Borås/Göteborg några dagar är ju verkligen ingen big deal.

Nä.

Min kropp försöker säga något till mig och jag förstår inte vad.

Annars; Kör ikväll. Numera medlem på SATS. Ska vara Levande Bok 8 februari. Har ett meditationsprojekt som jag arbeter med. Har fortfarande inte hört något från skolan. Fester, middagar, ljudcirklar, vänner. Provat ut mina glasögon men inte beställt än. Nya hyllor i köket och fortfarande en galen katt.

Hela livet består ju egentligen av projekt, i olika former och storlekar och nivåer. Det kan vara ett projekt att ta sig upp ur sängen, planera och göra middag, klippa kattens klor och stämma gitarren. Det kan också vara projekt att ansöka till skolan man vill gå på, engagera sig politiskt, anordna get-togethers, åka på läger och fira jul.
Sen finns det de abstrakta projekten. Ändra sitt tankesätt, ändra inställning, reglera sitt humör och hitta någon slags mental balans. Känsloprojekt, träningsprojekt, konstprojekt.

Så, om man nu ser allt som projekt, då blir det väl lättare att vara rationell och produktiv. Utnämn någon till projektledare, oftast du själv. Vad behöver en bra projektledare vara? Olika från fall till fall, ja, men något grundläggande?
Driven. Så att man faktiskt sätter igång.
Rationell. Så att man inte hakar upp sig vid ovidkommande småsaker.
Diciplinerad. Så man faktiskt fortsätter och avslutar projekten.
Idérik. Så att problem längs vägen inte blir problem, utan snarare tillfällen att få vara kreativ.

Utöver det är det bra att delegera. Det är inte alltid man klarar av allt själv, så vem/vilka behöver också engageras för att målet ska uppnås? Kartlägg vilka skills folk omkring dig har, och utnyttja dig sen av dem. Bäst är det ju om projektet på något sätt gagnar dem också.

Behövs det något speciellt material eller andra förberedelser? Planera ordentligt och bunkra upp. Öva, läs på eller inhandla, allt efter behov. Se också över tidsplanen; hur lång tid bör det ta? Minuter, en kväll, månader, år? Var realistisk och förutse oförutsedda händelser.

Så.
Projekt 'Göra livet till ett projekt' börjar nu.
Jag menar, för alla er andra. Jag själv har levt såhär hela mitt liv. Ahem. I stora drag.

Det här med kontaktnät. Att känna folk i sin närhet, att ha folk att vända sig till, att umgås med och att utbyta energier med. Det är liksom viktigare än vad man kan tro. När jag bodde i Skövde/Tibro tänkte jag inte så mycket på 'kontaktnät', jag tyckte mest att de flesta av mina vänner bodde i Göteborg. Men kontaktnät är ju även familj, och bekanta, och folk man hälsar på i affären, gamla klasskompisar osv.

Att flytta till en ny stad har självklart varit en utmaning på många sätt, och jag inser nu vilken tur jag har haft som kommit in i de kretsar jag har. Mycket tack vare Daniel, eftersom det är via honom, men jag har faktiskt ansträngt mig för att skapa en egen relation till folk runt omkring mig. Utöver det har jag dessutom ansträng mig för att hitta vänner på annat håll, som bara är 'mina'.

I fredags var det fantastiskt skönt att bara kunna ringa ett samtal när vi båda var för sjuka för att gå ut, men behövde påfyllning på alla möjliga håll. Några timmar senare stod det en påse utanför dörren och våra liv var räddade. Nästan, det kändes ungefär så.

Att ha folk omkring sig. Att bygga bra relationer. Att be om hjälp när man behöver det. Att i sin tur ställa upp för andra. Det är good shit.

Inte trodde jag att nyårsafton skulle firas i pyjamas, nerbäddad i sängen med feber och spyhink på golvet, som dessutom användes mer frekvent än jag hade velat. Men, influensan invaderade först mig, och sen även Daniel. Jag har ju ett par dagars försprång så nu känner jag mig nästan fit for fight.

Eller nä. Men jag har ingen feber längre och börjar få tillbaka energin. Inte illa. Så min plan idag är att göra spenatsoppa. Det är gott. Och nyttigt.
Åh, på tal om soppa, jag fick en stavmixer i julklapp! Därav gjorde jag potatis- och putjolökssoppa...öh. Innan jag blev sjuk, så i förra veckan typ. Hursom, den blev så fantastiskt god och nu leter jag efter recept där man behöver använda stavmixer. Vilket verkar innebära mycket soppor, och då är det en himla tur att jag tycker om soppa.

I övrigt tänker jag mycket, men har ingen riktig styrsel. Är som att jag ändå inte riktigt får kontakt med mina egna tankar. Försöker på alla sätt och vis, med alla verktyg jag har. Inte ens tarot fungerar och det brukar hjälpa att dra fram tankegångar. Kanhända är det bara febern som saboterar.

Totalt oredigerade, så ta det för vad det är. Och, säg hej till fina Ole som hänger i bakgrunden på första bilden. Han är bra den mannen.

Hej, jag heter Sara och är 20 och ett halvt år gammal och jag har ett problem.
Jag har inga partykläder. Detta är ett större problem än vad man kan tro, särskilt när man har minst en fest/middag/kalas/gettogether i veckan. Vardagskläder tycker jag mig ha gott om, men sen är det stopp.
Vad ska jag göra?
Tacksam för svar.

Jag har lovat bilder på mig från replokalsfesten med cirkustema.
Jag var Leopardkvinnan. Om det tänker jag inte säga något mer förrens jag publicerat bilderna. De får liksom tala för sig själva.
Det stora men-et här är att de behöver grejas lite med. Och jag vet inte ens om det finns ett program för det på den här datorn och i vilket fall så vågar jag mig inte på sånt, så det får bli när herrn har tid. Men det kommer, det kommer.

Jag borde också kunna lova att jag kommer skriva mer här snart.
Varför?
Jo, det heter mobilt bredband som vissa som får nya supermobiltelefoner för hur många pengar som helst i julklapp får med på köpet. Då får jag det mobila bredbandet. Tjoho. (Och om jag ska vara ärlig, spela hur mycket BubbleBreaker jag vill)

Idag njuter jag av min hemmafrutillvaro. Detta för att jag igår var på infoteket och fick information och blanketter och grejor. För att plugga. Efter jul. Hej och hå.

Så då njuter jag idag. Ligga i sängen medans mannen rusar runt och skriver analys, äter frukost duschar och gud vet vad mer. En liten yoga-session, dock ganska oinspirerat. Lite sallad till lunch och nästa steg på dagordningen är att gå och posta brev, samt handla middagsmat. Och, håll i er, vaniljyogurt med choklad. Som smält glass med chokladkross i. Helt fantastiskt gott. Och jag gillar inte ens yogurt.

Någon gång ska det bakas lussebullar och bröd och ja, jag ska göra en julskinka. Mest för att jag aldrig gjort en själv, men också för att det ju är sjukt gott. Tyvärr finns det ju ingen snö så långt ögat når här i Skåneland, men alla fina ljusdekorationer runt om i stan är himla mysiga. Särskilt på Gustav Adolf.

Ett projekt just nu är den trerättersmiddag vi ska ordna ihop och ha på fredag. Mycket tid i köket säger jag bara. Sen är det fest i kollektivet, också på fredag och på lördag ska jag och Daniel resa lite här hemma.

Sen helt plötsligt kommer det vara julafton. Jag vet att det är flera dagar mellan lördag och onsdag, men jag vet också att de kommer försvinna i ett nafs och helt plötsligt kommer det vara julaftons morgon. Förhoppningsvis utan kaos i mitt huvud. För tydligen! Tydligen, så jag ska jag fira jul med Daniels familj. Hos Daniels mamma. Som jag aldrig träffat. Med Daniels mormor, som jag har träffat, och som var den som propsade på att jag skulle med för ' det verkar ju vara lite mer seriöst nu ' .

Mer seriöst nu? Än när? Jämfört med vad?

Gah. Jag samlar krafter. Det kommer gå bra, jag affirmerar för fulla muggar.

" - Vi är bra som vi är, men vi ska bli bättre "

" - Tack för att du säger det här, det är verkligen vad jag behöver höra "

" - Du är min gullenuss "

" - Får jag fria till dig? "

Att få krypa ned nära och bara vara och bara finnas och gråta tills det inte finns någon luft. Att dansa i vardagsrummet, att vika lakan. Att springa iväg och träffa en vän, att ha timslånga samtal. Att planera middagar och fester, att sjunga tills man är hes. Att klä upp sig och festa hela natten. Att klä ned sig och ha filmmaraton. Att göra det fint och städa. Att prata i telefon i timmar, att få kyssar i nacken när man diskar. Att promenera hem i snö. Att busa med en katt och att ta långa varma bad. Att gå på dejt, att läsa spännande böcker.
Att känna sig hemma.

Så var det måndag morgon och första dagen på resten av mitt liv, igen.
Malmö är ljusgrått och frisyren från festen i lördags sitter fortfarande i.
Tydligen ligger det en produktiv vecka framför mig, och det är bra, för det verkar ju alltid finnas tusen saker att göra. Idag har iaf beställt folkbokföringsblanketter, heja mig! Eftersom klockan inte ens är halv nio tycker jag att jag kan unna mig lite vila nu. Ah, det är det där med att skjuta upp saker. Diciplin Sara, diciplin. Ska försöka att inte hamna framför Backpacker, då lär jag ju vara fast för alltid.

Visste ni att det snart är jul?
Jag tror att jag gick igenom samma sak förra året, att jag inte riktigt förstod hur nära julen det var, och sen, vips! så var den över. I år blir det jul i Skåne, med Grisen i stan eller med älskling på landet återstår att se. Är det någon som vill ge mig en bok, ett par bruna tofflor till min nya pjamas eller göra-egna-smycken-saker i julklapp är det bara att höra av sig om man vill ha adressen hit.
Sen ska jag grillera min första egna skinka. Det gäller ju att utmana sig själv.

 

Och så vaknar man upp med en underlig smak i munnen, solen lyser ute och jag tror att jag snoozat en gång med mobilen. D. tvärsätter sig upp och halvskriker
 '- Jag har försovit mig!?'
Klockan är inte ens åtta.
Den riktiga väckarklockan har inte ens ringt.
Jag får visa på tre olika klockor att det är lugnt, den är bara tio i.
Först då tror han mig.

Inatt, innan jag kunde somna, började jag fråga mig själv varför jag ofta skjuter upp saker och ting. Är det inte helt akut, och kanske lite obekvämt eller krävande så är det väldigt lätt att det bara...skjuts upp, tills det är akut och panik.
Nu är det ändå mig vi pratar om, Sara. Världsbäst på planering och organisering och framförhållning. Jag menar, jag är ju sällan, om inte aldrig, sen med något. Men sista minuten, hej!
Borde gå till botten med detta.
Lägga tarot, meditera, pendla, fundera, skriva och diskutera detta. Varför skjuter jag upp saker?
Är jag en fegis?
Handlar det om prioriteringar?
Lockar jag omedvetet till mig stressiga situationer?
Försöker jag skapa problem bara för att mitt liv skulle vara alldeles för problemfritt annars?

Exempel: På onsdag, om FEM dagar, ska jag hålla en föreläsning.
En föreläsning som jag inte gjort, arbetat med eller utvecklat på ett år.
Jo, jag har tagit fram papperna.
Jag har läst igenom dem. Skrivit ett par anteckningar.
Men det är långt ifrån tillräckligt med tanke på att jag ska säga vettiga saker i en timme, vettiga, relevanta saker. På onsdag. Om fem dagar.
Och med tanke på måndagens megalektion i franska, så kan jag inte under de närmaste fem dagarna ägna mig helt och hållet åt det här.

Åhå, det går bra det här.

Det är diskussioner mitt i natten angående offerroll och martyrskap. Det är pasta middag, även den mitt i natten, det är Grey's Anatomy. Det är sällskapsspel, Stratego. Det är rena sängkläder och städning och promenader. Det är hosta och mediciner, det är vänner och muffins.
Det är franska texter, franska glosor, fransk grammatik. Det är stämmor och melodi, noter och text. Det är försmak av julen, med pepparkakor och glögg, apelsiner och nejlikor, och juleskum.
Det är en familj på tre, två med två ben, och en med fyra. Den fyrbenta är lurvig och ska vara med överallt. Det är sammanhållning och lycka. Det är jobb och uppgifter och tal och föredrag, det är stöttning och kritik och pepp.
Det är kärlek.
Mycket kärlek.

När det är så kallt att man har jeans och tröja och raggsockar inomhus.
När värmeljusen är näst intill essentiella.
Då är det skönt att krypa nära, tätt tätt intill.

- Jag tror det betyder något att jag fått migrän så ofta de senaste veckorna. Det känns så tydligt att det kommer innifrån mig. Yttre faktorer påverkar, det är klart, kaffe och ljud och ljus och droger, men det utlöser det bara. Det som ligger i mig latent hela tiden. Jag fick ju det igår också, kommer du ihåg?
- Ja. Men, vad beror det på? Varför kommer det nu?
- För att jag spänner mig. Oroar mig.
- Vad oroar du dig för?
- För allt. Hur saker ska lösa sig, hur det kommer bli. För att du ska försvinna. För att jag ska sabba något och driva bort dig och att du inte skulle finnas mer.
- Jag är här.
- Ja, nu.
- Vi lever bara nu. I nuet.
- Jag vill det här så mycket. I allt jag gör, vill jag det här. Jag kan inte ens leka med tanken vad jag skulle göra om jag inte skulle vara här, för det finns inget annat. Det finns ingen annan.
- Du...
- Jag vill ge dig allt.
- Du vill ge mig allt?
- Åh, inte personligen, men jag vill att du ska ha allt i ditt liv. Jag vill att vi ska vilja samma sak.
- Vi vill samma sak. Det är dig jag bor med. Jag kommer inte försvinna.

Intensiva dagar, allt tycks hända. Mitt i vardagen är det aldrig riktigt vardag ändå, och ingen vecka är den andra lik. Att hålla sig vit är ungefär lika lätt som att inte bli blöt i duschen; sådär va. Men ikväll är det rejvkalas, något gammalt bryggeri i Kivik. Det kommer bli en resa som heter duga, det känner jag på mig.

Igår bakade vi muffins, och sen kom Jamin över. Tydligen slutade det med att han sov här, det märkte jag imorse när han kom och sa hejdå. Så går det när man tvärsomnar efter två och en halv spliff. Har en känsla av att Grisen sovit hos honom hela natten, 'vaktat'.

Nästa vecka ska jag börja provträna på ett gym, och sen är det ju körer och franskan och fikor och tvätt och katt och mat och vänner och fest. Mitt i allt reserverar jag tid till bara mig, åh vad jag behöver det.